Mer än 50 års kärnkraftsmotstånd

Källa: http://www.miljomagasinet.se/artiklar/100714-mer-an-50-ars-karnkraftsmot...

Se också: Lindström Ulla, Jonson Gustav, Segerstedt-Wiberg Ingrid, Ström Ingmar, Rimmerfors Einar, Höjer Signe, Similä Artturi, Lindgren Astrid. 1980. Till våra jämnåriga - Linje 3 inför folkkomröstningen om kärnkraft 23 mars 1980

Mer än 50 års kärnkraftsmotstånd

Den 21 maj 2010, samma år som den svenska kärnkraften skulle varit avvecklad, gick Ingrid Segerstedt Wiberg, en av de trognaste och längst verksamma kärnkraftsmotståndarna ur tiden. Hon sviktade aldrig i sin övertygelse om att kärnkraften är livsfarlig och leder till kärnvapen. Hennes bortgång efter ett långt ansvarsfullt dagsverke fick mig att i tankarna återvända till 1980.

Alliansen har öppnat dörrarna på vid gavel för inte bara fortsatt drift av landets tio alltmer uppgraderade kärnkraftsreaktorer utan också för nybyggnation och svensk uranbrytning. Nu, 30 år senare, väntar åter en gastkramande omröstning. Den 17 juni 2010 röstar riksdagen om regeringens kärnkraftsproposition som gäller ökad kapacitet och nybyggnation av 10 reaktorer. Går förslaget igenom är vi fast under en oöverskådlig framtid.

Eftersom folkomröstningen om svensk kärnkraft 1980 för många fallit i glömska gör jag en kort resumé.

Linje 1 för M, Linje 2 för S + FP och Linje 3 för C, KDS (nu KD) och V (MP fanns ännu inte). Linje 3 stöddes också av SAFE (S-motståndare till kärnkraft) och LIFE (liberala kärnkraftsmotståndare). Linje 3 var den enda klara motståndsgruppen. Flera av de ledande Linje 3-engagerade har nu annat ljud i skällan.

Alf Svensson och Mats Odell som hänvisade till ansvar för Guds skapade verk, och Marit Paulsson med sitt miljöintresse har alla blivit ivriga kärnkraftsanhängare. Alla tre alternativen i folkomröstningen förespråkade en avveckling av den svenska kärnkraften, men i olika grad till förmån för andra energiformer. Linje 1 och 2 kom dock att betraktas som ja-alternativ medan linje 3 sågs som ett klart nej-alternativ.

Resultatet i folkomröstningen innebar en majoritet för linje 1 och 2 som tillsammans fick 58 procent av rösterna (Linje 1: 18,9 och Linje 2: 39,1 procent) medan linje 3 fick 38,7 procent.

Men politikerna var överens om en långsiktig avveckling av kärnkraften. Riksdagen beslöt att alla reaktorer skulle vara avvecklade 2010. Linje 3 förlorade mot Linje 2 med bara 0,4 procent. I Kopparbergs län (Dalarna) blev Linje 3 störst med 44 procent.

Nu vet vi hur det gick med riksdagens avvecklingsårtal 2010, i år. Näringsminister Maud Olofsson (C) har deklarerat att kärnkraften blir kvar "under överskådlig tid".

Inför folkomröstningen 1980 hade alla tre linjerna bidrag från staten för sin opinionsbildning. Linje 3 samarbetade med den tidens mest framgångsrika reklambyrå, Hall & Cederquist. Det var en utmaning att med de geniala kärnkraftsmotståndarna Lars Hall och Jan Cederquist fundera ut slagkraftiga affischer, annonser, skrifter, buss- och stortavelsreklam för hela landet. Kultureliten ställde upp i en omfattning som vi i dag bara kan drömma om. Hasse & Tage författade utan ersättning slagkraftiga annonstexter som nådde en stor läsekrets via budskap längst ned på kvällstidningarnas förstasidor.

En särskild satsning gjordes av före detta statsrådet Ulla Lindström (S) som revolterade mot Olof Palmes olyckliga skapelse, den så kallade jasså-linjen 2 (S+FP), mitt emellan ja och nej till kärnkraft med kärnkraftskramaren Hans Blix (FP) som kampanjgeneral. Ulla Lindström var hela livet en starkt självständig kvinna, som tog ställning mot kärnkraft och kärnvapen och blev en av ledarna för Linje 3. Hon skrev inför folkomröstningen merparten av en fyrsidig broschyr, "Till våra jämnåriga", som undertecknades av åtta kända personer i åldrarna 65-85 år och skickades till alla landets pensionärer.

Jag läste broschyren nyligen för att få lite styrka efter Maud Olofssons (C) falska och populistiska utspel om att kärnkraften måste byggas ut för hennes barns och barnbarns framtid. Det är åtta undertecknare. Förutom riksdagsledamöterna Ulla Lindström (S) och Einar Rimmerfors (FP) återfinns Skå-Gustav Jonson, journalisten och författaren Ingrid Segerstedt Wiberg, biskopen i Stockholm Ingmar Ström, författaren Signe Höjer, TV-meteorologen Artturi Similä och författaren Astrid Lindgren.

Det är häpnadsväckande och inspirerande men också tragiskt att broschyrens text fortfarande efter 30 år känns aktuell. Ulla Lindström tar avspark i 1957 års folkomröstning om ATP-pensionerna och påminner om att ungdomen då ställde upp för de äldres ekonomiska trygghet. Den stridens hetta minns kanske inte många i dag. Men i resten av texten dominerar kärnkraftshotet och i stället de äldres ansvar för de unga.

"Nu är det tid för oss att visa en motsvarande solidaritet med de unga och deras barn - de små och blivande. Vi menar att de har rätt till en framtid utan de förfärande risker som kärnkraftsamhället ställer dem inför."

Partipiskan ven mycket påtagligt 1980, liksom i dag inom C, gentemot partikamrater som tänkte självständigt. Min pappa Einar Rimmerfors, ledare för Frisinnet inom FP under sina 16 år i riksdagen, hade efter allvarligt övervägande och Ulla Lindströms övertygande argument beslutat sig för att gå emot partilinjen och rösta för Linje 3. Han råkade illa ut och blev bland annat vid besök i sitt hem av borgarrådet Gunnar Hjerne, ledande folkpartist i Stockholm, direkt hotad om politisk isolering om han inte ändrade sin inställning. Pappa tog angreppet mycket hårt, men stod fast vid sin övertygelse. Han gick bort senare under folkomröstningsåret 1980.

Även Ulla Lindström blev hårt ansatt av sin partigrupp i riksdagen. När vi under ett Linje 3-möte i riksdagen mötte hennes partiledare Olof Palme hälsade han inte på sin före detta minister.

"Nej, han gör inte det längre", sade Ulla med sorg och besvikelse i rösten.

På 1960-talet var det hon som fick med sig S-kvinnorna Inga Thorsson, Agda Rössel och Alva Myrdal i kampen mot en svensk atombomb. Förhoppningen om en egen svensk atombomb att hota Sovjetunionen med framfördes mest aggressivt av den liberala delen av FP med DN:s chefredaktör Herbert Tingsten och Per Ahlmark, Ola Ullsten och Hans Blix från FPU i spetsen. S-kvinnorna vann striden inom sitt parti och därmed slapp vi bomben. De fyra S-kvinnorna röstade 1980 på Linje 3.

Sist i den här broschyren påminner våra föregångare om att den civila kärnkraften är en siamesisk tvilling till kärnvapnen, ett begrepp som hänförs till Nobelpristagaren och kärnkraftsmotståndaren Hannes Alfvén. Den engelske filosofen och Nobelpristagaren Bertrand Russell citeras om hur det skulle kännas att dö en vanlig död om man fick beskedet att allt levande skulle utplånas av en atombomb hundra år senare:

"Vetskapen att varje spår av det liv man levat då försvinner och att röster av barn som leker och fåglar som sjunger skulle tystna för alltid skulle beröva ens eget liv all mening."

Alla broschyrens åtta undertecknare är i dag borta. Den sista, Ingrid Segerstedt Wiberg avled alltså vid 98 års ålder i år, då svensk kärnkraft skulle varit avvecklad om folkomröstningens resultat och riksdagens beslut följts. Ingrid var styrelseledamot i Folkkampanjen Nej till kärnkraft och i många år riksdagsledamot för FP, men lämnade sitt parti i protest mot FP:s krav på NATO-anslutning. Det var helt i linje med hennes livslånga kamp för flyktingar, krigshotade medmänniskor och ökad u-hjälp. En medmänniska att minnas och hedra, i likhet med övriga ansvarskännande undertecknare.