Spangenberg skapar tvivel kring Östhammars roll i kärnavfallsprocessen

Gunnarsson Kenneth.  2008-08-28.  Spangenberg skapar tvivel kring Östhammars roll i kärnavfallsprocessen. Ordförande i Opinionsgruppen för säker slutförvaring (Oss), Östhammar.

"Kärnavfall positivt för hela länet", Jacob Spangenberg, ordförande i kommunstyrelsen (c) Östhammars kommun, Uppsala Nya Tidning 12/8 2008

Östhammars kommun är aktiv - Replik till Kenneth Gunnarssons insändare Jacob Spangenberg skapar tvivel kring Östhammars roll i kärnavfallsprocessen (ÖN nr 34, 28/8-2008)

Arbetet med att slutförvara radioaktivt kärnbränsleavfall – en av de farligaste avfallstyper som människan skapat (SKI) - närmar sig tidpunkten då kärnkraftsindustrin ska välja plats. I den processen har de båda utvalda kommunerna Östhammar och Oskarshamn tagit på sig den viktiga rollen som kritiska granskare av projektet, något som de själva och kärnkraftsindustrins avfallsbolag SKB AB gärna framhåller.

Men Östhammars kommuns nödvändiga trovärdighet som kritisk granskare av slutförvarsprojektet undermineras av att kommunalrådet Jacob Spangenberg i en debattartikel i UNT  080812 så ogenerat agerar megafon för slutförvarsprojektet och för kärnkraften.

Det är tydligt att kommunen glupskt och naivt har svalt kärnkraftindustrins propaganda om att alla som har dragit nytta av kärnkraften också har ett gemensamt ansvar för ta hand om avfallet. (Som om ansvaret för Volvos eventuella avfallsproblem skulle ligga på dem som dragit nytta av Volvo-bilarna?!) Nej, på denna punkt är lagstiftningen kristallklar. Det är nedsmutsarna som ensamt är ansvarig för avfallet. Det enda gemensamma ansvar som gäller handlar om att skydda de gemensamma förutsättningarna för liv på jorden – ren jord, ren luft och rent vatten - och det gäller inte minst för våra valda politiker.

Ända sedan platsundersökningarna inleddes i Östhammar och Oskarshamn 2002 har de båda kommunerna vid sidan om regeringen varit de enda aktörerna som har kunna ställa ultimata krav och påverka slutförvarsprojektet. Konsekvenserna av att Spangenberg och de båda kommunerna inte insett vilken viktig roll de skulle kunna ta i processen, är att de har medverkat till att kärnkraftsindustrin ostört har kunnat fortsätta att utveckla en tvivelaktig metod och kunnat välja två kommuner som rimligen inte kan vara de miljömässigt lämpligaste.
Flera oberoende granskare har konstaterat att Östhammars och Oskarshamns kommuner inte är utvalda på vetenskapliga och säkerhetsmässiga grunder, utan enbart för att där redan finns kärntekniska anläggningar och för att acceptansen bland politiker och befolkning är större än i övriga landet.

Spangenberg blundar för allt detta och väljer i stället att flytta fokus till illusionen om att detta projekt bara är positivt för Östhammars kommun och för länet i övrigt. Men det är en något som vi bara kan få svar på i efterhand. Attityder ändras ofta och snabbt och det räcker med att det händer en allvarlig kärnkraftolycka någonstans i världen, att attityden till kärnkraften av andra anledningar blir mer negativ, eller att EU gör lagändringar som gör att även utländskt avfall hamnar i det svenska förvaret, så kommer en slutförvarskommun ofrånkomligen att vara brännmärkt som en sopstation. I en allt mer miljömedveten omvärld kommer rimligen fler och fler att i så fall medvetet välja bort att bosätta sig i eller etablera näringar i kärnkrafts- och kärnavfallskommuner.

Men detta är förstås något som Östhammars kommun och Spangenberg inte kan påverka, men som de ändå måste vara beredd att tackla om kommunen säger ja till projektet. Men eftersom ansvaret inte tycks ha längre hållbarhetstid än en mandatperiod är det tveksamt om Östhammars kommun har diskuterat slutförvarsfrågan i dessa termer.

Enda sättet att tackla problemet är att göra ett så gott arbete som möjligt då det finns möjlighet för kommunen att påverka projektet, nämligen nu. Och situationen är nu sådan att kommunen rimligen borde agera snabbt och handfast.

De senaste rapporterna visar nämligen att det finns stora osäkerheter kopplat till valet av metod. Kopparkapslarna kan rosta - något som avfallsbolaget förnekat tidigare - och den skyddande lerbufferten kan förlora sin funktion beroende på grundvattenförhållandena på den valda platsen och hur dessa förändras över tid.
Detta är osäkerheter som det tar mycket lång tid att utreda och fatta beslut kring, och det kommer rimligen inte att hinnas med innan bolaget väljer vilken kommun man ska bygga slutförvaret i.

Om Östhammars kommun vill agera kortsiktigt och i första hand se till arbetstillfällen, ska de agera på sådant sett som Spangenberg ger uttryck för – skynda på projektet, agera megafon för industrin och blunda för osäkerheterna. Vill kommunledningen i stället medverka till att ta det gemensamma och långsiktiga ansvaret för kommunen, för miljön och för kommande generationer, ska Spangenberg och kollegorna i Oskarshamns kommun snarast ställa långtgående miljökrav för sitt fortsatta deltagande.

Till skillnad mot vad som gäller nu måste utgångspunkten för slutförvarsprojektet vara att det kommer att uppstå radioaktivt läckage från förvaret förr eller senare (människans uppfinningar brukar inte kunna stå emot i 100 000 år!). Allt annat är oansvarigt. En metod och en plats måste därför väljas som minimerar riskerna av detta utsläpp

Östhammars kommun och Jacob Spangenberg – gör som Tierp gjorde 2002, kräv att det ska finnas en miljöbedömd metod innan placeringen av slutförvaret bestäms och innan kommunen kan acceptera att bli vald.
Kräv vidare att de nödvändiga provborrningarna genomförs som kan visa om alternativet djupa borrhål kan vara ett miljömässigt bättre metodalternativ eller inte – något som alla utom avfallsbolaget och de passiva kommunerna anar.
Och inte minst, kräv att alla utredningar som är kopplade till osäkerheterna kring metoden – buffertfunktion, korrosion, m.m. - är redovisade innan Östhammars kommun accepterar att bli vald. Då först har ni tagit det ansvar som gör att ni med gott samvete kan gå till historien som de politiker som eventuellt gjorde Östhammars kommun till en sopstation för svenskt och möjligen även europeiskt kärnavfall.

Kenneth Gunnarsson
Ordförande i Opinionsgruppen för säker slutförvaring, Östhammar
Östhammars Nyheter, debattsidan, sid. 2, den 28 augusti 2008