Miljöförbundet Jordens Vänners yttrande på SKBs FUD-program 2001

Ahlin Elisabet.  2002-01-14.  Miljöförbundet Jordens Vänners yttrande på SKBs FUD-program 2001. Miljöförbundet Jordens Vänner.

Göteborg 020114 Till Statens Kärnkraftsinspektion Yttrande över SKB:s FUD-Program 2001 "Program för forskning, utveckling och demonstration av metoder för hantering och slutförvaring av kärnavfall" Miljöförbundet Jordens Vänner har, ända sedan frågorna om det svenska kärnkraftsavfallet började ställas, deltagit synnerligen aktivt i diskussionen. Innan frågan kom på den samhälleliga dagordningen, arbetade vi och andra miljöorganisationer för att stoppa själva möjliggörandet av uppkomsten av högaktivt kärnavfall, nämligen för att stänga/avveckla kärnkraftsreaktorerna och övergå till hållbara, förnyelsebara energikällor. Detta arbete fortgår med snigelfart och punktvisa bakslag, men dock! De största hindren på vägen mot att uppnå frihet från atomkraften/kärnkraften är kortsiktigt tänkande, ekonomiska vinst- och profitintressen samt oförmåga och brist på mod att dra slutsatser och ta konsekvenser av kunskap och erfarenheter vi har. Precis samma hinder skymmer sikten i frågan om hanterandet av det svenska atomavfallet/kärnavfallet. Miljöförbundet Jordens Vänner har varit och är kritiskt till hur den svenska kärnavfallspolitiken sett/ser ut. En politik, som förutom ovan nämnda hinder vilar på ett allvarligt systemfel, nämligen den "beroende" forskningen: Den part som är beroende av att hitta en "lösning" på ett problem för att få existera vidare ges ansvaret att leda forskningen. I klartext: kärnkraftsindustrin får uppdraget att finna en avfallsmetod, för att kunna fortsätta köra kärnkraftsreaktorerna. Detta beroendeförhållande är osunt och omöjliggör en kritisk hållning, vilket är en förutsättning för en fri forskning. Men producentansvaret då? Problemet är att producentansvar bara fungerar när det handlar om någorlunda begränsat ansvar, inte ett ansvar för många, många generationers liv framåt i tiden. Däremot är det viktigt att producenterna tar ett ekonomiskt ansvar så att verksamheten/produkterna inte smiter ifrån den påverkan och de skador den/de orsakat. Men regeringens ansvar då? Det är väl ändå regering och riksdag som fattar beslut om förvaringen av kärnavfallet? Förvisso, men för att folkvalda politiker och befolkning ska kunna fatta beslut krävs allsidig information och ett diversifierat underlag. Här måste Miljöförbundet Jordens Vänner skarpt kritisera dagens förhållanden och samtidigt höja en varningens stämma inför framtiden. Det finns idag ingen allsidig information eller diversifierat underlag! Det finns KBS-3. Det finns nästan inga aktörer, oberoende av kärnkraftsindustrin, som är inblandade i forskningen om förvaringen av kärnavfallet. SKB har nästintill monopolställning. Det innebär också att SKB har tolkningsföreträdet och värderingsföreträdet och kan slå fast vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. SKB har investerat mycket pengar och prestige i KBS-3¬metoden. Detta har länge kritiserats av Miljöförbundet Jordens Vänner och andra miljöorganisationer som krävt utredningar av alternativa metoder. Även regeringen har rest detta krav. Det är därför Miljöförbundet Jordens Vänner med stor förvåning konstaterar att enbart 8 (!!) av 315 sidor i den aktuella FUD-rapporten behandlar alternativa metoder. Hur kan SKB upprepa samma misstag igen? Ett annat rådande ohållbart förhållande är miljöorganisationernas totala brist på ekonomiska medel för att kunna ta fram vår syn, våra förslag, våra värderingar och tolkningar av situationen. Miljöförbundet Jordens Vänner lämnade, tillsammans med Folkkampanjen mot Kärnkraft/Kärnvapen, i början av år 2000 in en ansökan om ekonomiska medel till Miljödepartementet. Trots upprepade påstötningar har vi ännu inte fått något svar!! Samtidigt blir skolorna rikligt försedda med material från SKB. Näringslivet ger sin bild och folkrörelserna har inte möjlighet att ge sin. Ska det få gå till så? Att Miljöförbundet Jordens Vänner denna gång inte kommer in med en reguljär remissgranskning, utan bara detta yttrande, är en naturlig konsekvens av att allt vårt engagemang i denna fråga sker på ideell basis, till skillnad från många andra remissinstanser och, inte minst, till skillnad från SKB. Avslutningsvis vill Miljöförbundet Jordens Vänner trycka på det akuta behovet av att den pågående slut-/djupförvarsprocessen bromsas upp och revideras, att de missförhållanden som detta yttrande tar upp ses över och görs något åt samt att ansvariga myndigheter utnyttjar sina mandat och inte bara agerar heja-klack åt SKB. Att starta provborrningar i ett skede när det inte finns en godkänd metod eller ens en rimlig och rättvis planerad process till en, är oklokt och provocerande och bäddar för större konflikter i framtiden. Det bästa sättet att undvika konflikter är, som alltid, att bygga ett förtroende från grunden genom delaktighet och lyhördhet. för Miljöförbundet Jordens Vänner Elisabet Ahlin