Miljöförbundet Jordens Vänners (MJV:s) synpunkter på SKBs upplägg till MKB-samrådsprocess, maj 2004

Miljöförbundet Jordens Vänners synpunkter på SKBs upplägg till MKB-samrådsprocess samt omfattnings och avgränsningsrapporter för inkapslingsanläggning och slutförvar av använt kärnbränsle -maj 2004 Vi har i Sverige idag redan stora mängder kärnkraftsavfall. Ett avfall som är bland det farligaste människan någonsin har skapat. Kärnkraftsverken borde aldrig ha fått tillåtelse att byggas och kärnkraften bör av flera anledningar omedelbart stoppas. Kärnkraftsavfallet är en av dessa anledningar. Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) menar att inte ett enda ytterligare gram av detta avfall bör alstras. När vi nu står inför problemet att besluta om hur avfallet ska lagras, finns det reglerat att en Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ska göras. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är enligt 6 kap 3 § i miljöbalken att: (det citeras på sidan 17 i SKBs Omfattning och avgränsningsrapport.). ”identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och miljön.” Med den tidsrymd som vi vet att kärnkraftsavfallet kommer att förbli farligt och med den farlighetsgrad vi vet att avfallet har är det lätt att inse att en verkligt seriös process och lyckad hantering måste till för att hitta ett sätt som uppfyller det ovannämnda syftet. Men med det upplägg till MKB och det underlag som SKB har presenterat har detta syfte små- för att inte säga inga - förutsättningar att lyckas. Omfattningsrapporterna som tagits fram som underlag för utökat samråd i Oskarshamn och Östhammar är undermåliga och otillräckliga som underlag till MKB-processen. Upplägget till MKB process som SKB har presenterat är förvirrat och oseriöst och vi kan inte godta de av SKB framställda villkoren för denna MKB process. Varför förklarar vi nedan. Vi vill dock påpeka att de synpunkter vi nu ger på processen inte betyder att vi tagit något slutgiltigt ställningstagande i sakfrågorna. MJV menar att MKB-processen inte bör handhas av SKB utan av en oberoende instans, denna synpunkt har framförts tidigare av oss både till SKB och till ansvariga myndigheter. Miljöförbundet Jordens Vänner har alltid varit och är kritiska till hur den svenska kärnkraftspolitiken sett/ser ut. En politik som vilar på ett allvarligt systemfel, nämligen den ”beroende” forskningen: Den part som är beroende av att hitta en ”lösning” på ett problem f ör att få existera vidare ges ansvaret att leda forskningen. I klartext: kärnkraftsindustrin får uppdraget att finna en avfallsmetod, för att kunna fortsätta köra kärnkraftsreaktorerna. Detta beroende är osunt och omöjliggör en kritisk hållning, vilket är en f örutsättning för en fri forskning. Men producentansvaret då? Problemet är att producentansvaret bara fungerar när det handlar om någorlunda begränsat ansvar, inte ett ansvar för många, många generationers liv framåt i tiden. Däremot är det viktigt att producenterna tar ett ekonomiskt ansvar så att verksamheten/produkterna inte smiter ifrån den påverkan och de skador den/de orsakat. Men regeringens ansvar då? Det är väl ändå regering och riksdag som fattar beslut om förvaringen av kärnavfallet? Förvisso, men för att folkvalda, politiker och befolkningen ska kunna fatta beslut krävs allsidig information och ett diversifierat underlag. Här måste MJV skarpt kritisera dagens förhållande och samtidigt höja en varningens stämma inför framtiden. Det finns idag ingen allsidig information eller diversifierat underlag! Det finns bara KBS-3. De alternativredovisningar som SKB tagit fram är otillräckliga och ofullständiga. Denna otillräcklighet och ofullständighet använder SKB sedan när de vill framhålla KBS –3s förträfflighet. Det finns nästan inga aktörer, oberoende av kärnkraftsindustrin, som är iblandade i forskningen om förvaringen av kärnavfallet. SKB har nästintill monopolställning. Det innebär också att SKB har tolkningsföreträdet och värderingsföreträdet och kan slå fast vad som är viktigt och mindre viktigt. Tex. SKB har investerat mycket pengar och prestige i KBS-3 –metoden. Detta har länge kritiserats av MJV och andra miljöorganisationer som krävt ordentliga utredningar av alternativa metoder. Miljöförbundet Jordens Vänner vill trycka på det akuta behovet av att den pågående slut-/¬djupförvarsprocessen bromsas upp och revideras, att de missförhållanden som vi här tar upp ses över och görs något åt samt att ansvariga myndigheter utnyttjar sina mandat och inte bara följer SKB. Att bedriva platsundersökningar i ett skede när det inte finns en godkänd metod eller ens en rimlig och rättvis planerad process för att finna en är oklokt och provocerande och bäddar för större konflikter i framtiden. Det bästa sättet att undvika konflikter är alltid att bygga ett förtroende från grunden genom delaktighet och lyhördhet. En fortsatt låsning vid KBS- 3 på det sätt som görs i dessa omfattnings och avgränsningsrapporterna är ej acceptabelt i en MKB process. Där måste andra alternativ värderas på ett mer grundligt sätt och inte avfärdas bara efter en översiktlig genomgång. Omfattnings och avgränsningsrapporterna ägnar stort utrymme åt att beskriva de pågående platsundersökningarna och det verkar som om plats valet för SKB redan är så gott som avgjort. MJV menar att det är omöjligt att bestämma plats utan att ha bestämt metod. MJV saknar i rapporterna en systemanalys som behandlar scenarier för händelser och incidenter som kan inträffa under den långa tidsrymd som kärnavfallet är livsfarligt. MJV anser att ansökningsförfarandet för inkapslingsanläggningen respektive slutförvaret måste samordnas. Det finns inte någon logik i att skilja på dessa eftersom en inkapslingsanläggning blir meningslös om inte KBS -3 metoden blir godkänd och omvänt. Ansökan gällande hanteringen av det låg och medelaktiva avfallet bör även den inkorporeras i samma MKB-förfarande, då processen för detta annars skjuts orimligt långt fram i tiden. Kärnavfallsfrågan och MKB förfarandet kring denna är av en sådan dignitet att den måste lyftas upp på ett högre plan och göras till en i mycket högre grad nationell fråga och inte som idag bli en fråga för de föreslagna kommunerna. Uppstyckningen av samråden med olika samråd för olika grupper skapar ytterligare förvirring och försvårar väsentligt seriösa överväganden om alternativa platser och metoder och strategier. Orden slutförvar och djupförvar används om vartannat på ett förvirrande sätt i rapporterna. Detta måste åtgärdas. Men framförallt måste förvirringen bakom orden synas och redas ut. Vad syftar kärnavfallsforskningen av idag till? Att finna ett slutgiltigt förvar eller en tillfällig hantering och hur påverkar syftet hur säkert omhändertagandet blir? Eller är det så att den säkerhet som krävs måste påverka syftet med förvaret? Vilka är utgångspunkterna gällande förvaringen? Risktänkande eller hanteringspragmatism? Kärnavfallsfrihet eller avfallsindustri? Dessa frågor måste problematiseras mer förutsättningslöst än vad som görs idag för att vi ska få en seriös och klargörande process för kärnavfallshanteringen. Ett första steg för att genomföra en sådan process är menar MJV att ge MKB processen den tyngd och det breda deltagande som denna stora framtids fråga kräver. För Miljöförbundet Jordens Vänner Elisabet Ahlin och Maria Kuylenstierna