Talmanus av miljöminister Andreas Carlgren på Kärnavfallsrådets utfrågning om slutförvar av kärnavfall 4 juni 2008

Källa: http://www.regeringen.se/sb/d/7448/a/106955

 

Jag hör till dem som förstörde mina tonår med kärnkraftsfrågan.

Det var 70-tal, den stora politiska stridsfrågan gällde kärnkraften. Vi som gick med glödande glada solar på rockslaget "Atomkraft - Nej Tack!" lärde oss om terrawattimmar, sannolikhetskalkyler och energibalanser. Bakom låg enormt engagemang för något större: att samhället skulle överge miljöförstöring och resursutplundring, istället slå om kurs och leva i samklang med jordens miljövillkor.

Det som då framstod som avlägsen utopi, nämligen förnybar energi, är i dag snabbt växande verklighet. Sveriges energianvändning täcks till 40 procent av förnybar energi, främst vatten och bioenergi, och vindkraft växer snabbt. När jag gick i demonstrationståg och ropade "Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind!" Föreställde mig knappast vara miljöminister med Barsebäck avvecklat och förra året med investeringar på 4 miljarder i vindkraft, omkring 100 miljarder beräknat för kommande knappa årtiondet.

Utvecklingen av förnybar energi är idag ett europeiskt uppdrag, som engagerar länderna runt om i Europa. Det kommer vara den ojämförligt största uppgiften, som vartefter samlar de största investeringarna och ger den mesta energin.

Det som också präglade kärnkraftsstriden var det etiska dilemma som består i att utnyttja energins alla fördelar nu, men lämna över till kommande generationer att ta hand om de besvärande konsekvenserna. Avfall som måste lagras för 1000-tals, till och med 100 000-tals år framåt.

Kärnkraften och därmed kärnkraftsavfallet är ett faktum i Sverige idag: Sverige var tidigt med att använda kärnkraft. Vi är en av världens största kärnkraftsproducenter. I ett europeiskt perspektiv ligger vi högt med nära hälften av vår elförsörjning från kärnkraft, jämfört med EU snittet på knappt 30 procent. (Bara Frankrike ligger väsentligt högre)

Varje år tas ungefär 230 ton använt bränsle ut från de svenska kärnkraftsreaktorerna.

Den slutgiltiga mängden kärnavfall uppskattar SKI till cirka 9000 ton.

Vi har kärnkraften i Sverige och den ger oss en viktig del av vår koldioxidfria elektriska ström, och den kommer fortsätta göra det i ganska många år framöver. Bakom den uppfattningen råder det numera också rätt bred uppslutning.

Det innebär att vi idag har förutsättningar att lämna gamla strider bakom oss. Vi har möjlighet att på ett helt annat sätt än tidigare skapa bred sammanhållning bakom de viktiga delarna av vår energipolitik och bakom det vi gemensamt ska åstadkomma.

Att hitta så goda lösningar som möjligt för förvaringen av kärnkraftens avfall är verkligen en gemensam uppgift.

Regeringsförklaringen: "Vi har ett ansvar att förvalta våra gemensamma resurser och att inte äventyra kommande generationers livsbetingelser."

Det är vår generations ansvar att även ta hand om avfallet.

Kärnkraft och kärnavfall har inte bara bäring på våra och våra barn och barnbarns liv - utan kommer att påverka kommande generationer.

Moraliskt ansvar för många tusen år in i framtiden.

" Vi ska bygga ett slutförvar och inte skjuta på frågan till kommande generationer.

Slutförvar ska förbereda för framtiden. Vårt ansvar.

För femhundra år sedan gick världen genom en rad omvälvande förändringar. Sverige låg i krig med Danmark. Gustav Vasa påbörjade sin väg mot makten och Martin Luther påbörjade sin prästerliga bana. Hur Sverige ser ut om femhundra eller för den del femtusen år vet ingen, men kärnavfallet ska förvaras säkert.

Har i dag kunskap för att skydda människor, liv och miljö mot den joniserande strålningens skadeverkningar.

Alternativet till ett slutförvar är att låta kärnbränslet ligga kvar i mellanlagret Clab. Det är en kortsiktig lösning, för att hålla 40 år.

Innebär också: det svenska systemet: ska slutförvaras, inget återtagande.

Förra årets ungdomspanel här på kärnavfallsrådets seminarium stärkte mig: lämna ej över till nästa generation.

" Slutförvaret ska vara säkert

Slutförvaret ska skydda från strålning under lång tid och under olika förutsättningar och påverkan. Människor i slutförvarets närhet, djur- och växtliv, liksom grundvatten skall vara skyddade.

Det är SKB som väljer en plats och lämnar in en ansökan till regeringen.

SKB har som en av utgångspunkterna för val av plats att människorna och myndigheterna i den kommun som kommer att upplåta sin mark för slutförvaret ska vara positivt inställda till etableringen. Självklart skapat helt andra förutsättningar för arbetet än tidigare.

Ett slutförvar skall bygga på ett så litet intrång och olägenhet som möjligt för miljö och hälsa. Villkor för slutförvar.

Utifrån detta grundperspektiv skall sedan den plats väljas som är bäst ur ett helhetsperspektiv, utifrån:
geologiska förutsättningarna
infrastruktur
demokratisk process.

Ansökan ska prövas både enligt kärntekniklagen och enligt miljöbalken. Villkor kommer att ställas enligt båda de lagarna samt enligt strålskyddslagen.

Myndigheterna har förtydligat krav i föreskrifter och allmänna råd.

Slutförvaret konstrueras med hjälp av bästa tillgängliga teknik. Detta skall gälla både förläggningsplats, utformning, bygge och drift av slutförvaret.

De flesta länder som arbetat med kärnavfallsfrågan tittar på geologisk slutförvaring som ett huvudalternativ. Det gäller t.ex. Finland, USA, Tyskland, Frankrike och Japan. Detta är huvudspåret i det svenska slutförvarsprogrammet.

"Ansvarsfördelningen är tydlig

Miljöarbetet utgår från principen att förorenaren ska betala. Gäller även kärnavfallet.

Kärnkraftindustrin har ansvar för att ta hand om det använda kärnbränslet.

Staten, tidigare genom myndigheterna SKI och SSI, nu genom den nya Strålsäkerhetsmyndigheten, säkerställer granskning och övervakning av kärnkraftsindustrins arbete med metod och platsval. På samma sätt kontrolleras även hur kärnavfallet lagras i dag.

Vi stärker nu myndighetsgranskningen genom att lägga samman SSI och SKI till en gemensam myndighet. Samordningsfördelar både gentemot platsvalskommunerna och industrin.

Vi stärker kärnkraftstillsynen med 3 + 3 miljoner kronor.

Staten har även ansvaret att lägga fast de grundprinciper som skall gälla för slutförvaringen av kärnavfall.

Sverige är anslutet till kärnavfallskonventionen. IAEA, det internationella kärnsäkerhetsorganets principer för hanteringen av radioaktivt avfall fastslår att avfallet ska hanteras på ett sätt "som inte pålägger framtida generationer oskäliga bördor" (artikel 5).

Paragraf 10 i kärntekniklagen: "den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall svara för att de åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt"

Ansvaret för finansiering ligger på industrin, helt i enlighet med principen "förorenaren betalar". Industrin har i dag ansvar enligt både kärntekniklagen och miljöbalken. Ansvaret kvarstår så länge företagen existerar som juridiska personer.

Medlen i kärnavfallsfonden ska täcka såväl aktuella som framtida kostnader för omhändertagandet av det använda kärnbränslet och kärnavfallet.

Den slutgiltiga förslutningen av slutförvaret kommer dock troligtvis inte att ske förrän om 100 år och industrin bör därför arbeta långsiktigt för att säkerställa att man tar sitt ansvar och avsätter medel för arbetet.

Kommunen där slutförvaret placeras har inget direkt ansvar för slutförvaret.
Staten har, enligt arkivlagen, ansvar för att det finns information om slutförvaret för framtida generationer.

Jag avser inte i kommande proposition ange någon förändring av ansvaret.

" Tidplanen

Den offentliga beslutsprocessen kom i ett nytt skede när SKB i november 2006 ansökte om tillstånd enligt kärntekniklagen om inkapslingsanläggning för använt kärnbränsle i direkt anslutning till Clab i Oskarshamn, samt har aviserat en kommande ansökan om att anlägga ett slutförvar för använt kärnbränsle.

SKB planer är att lämna ansökan om ansökan om tillstånd för hela slutförvarssystemet enligt miljöbalken kring år 2009/2010.

Ansökan bereds av miljödomstolen som yttrar sig till regeringen. Under miljödomstolens beredning av ärendet kommer den att inhämta synpunkter från bl.a. strålskyddsmyndigheten. Ett regeringsbeslut om tillåtlighet enligt miljöbalken förutsätter att den berörda kommunens fullmäktige har tillstyrkt ansökan.

När byggstarten blir är beroende av hur lång tid ärendet kommer att ta hos miljödomstolen, myndigheten och sedan regeringen. Tjänstemännen på miljödepartementet räknar med att ett regeringsbeslut tidigast kan komma 2012. Drifttagningen av slutförvarsanläggningen lär inte ske före 2020.

" Slutförvaret ska vara diskuterat och förankrat

Slutförvaret en nationell fråga - som får stor lokal betydelse

Processen för platsval övergick till att bygga på frivillig samverkan med ett antal kommuner där s.k. förstudier genomfördes under 1990-talet.

Med utgångspunkt från resultatet av förstudierna, inklusive överväganden om inställningen till SKB:s verksamhet inom berörda kommuner påbörjade SKB år 2002 s.k. platsvalsundersökningar på två platser, en i Oskarshamns och en i Östhammars kommun.

Förra året tog jag del av Kärnavfallsrådets rapport om kunskapsläget på kärnavfallsområdet. Ett av resonemangen tar upp det faktum att beslutsfattare och medborgare i allmänhet under processens gång och vid kritiska beslutstillfällen kommer att ställas inför det faktum att experter är oeniga i olika frågor, och parallellen dras bland annat till klimatfrågan.

Jag tror att svaret på denna fråga är att alla berörda måste få bilda sig sin egen uppfattning, och att enda sättet att göra detta är genom en bred och allsidig dialog och kunskapsspridning.

Demokratisk process inskrivet som en del i platsvalet utifrån miljöbalken.

SKB står här för ett omfattande och viktigt informationsarbete. Inte minst genom den forskning man bedriver och det arbete om görs bör att utöka kunskapsläget och informera allmänheten.

Särskilt: Forsmark i Östhammars kommun och Laxemar i Oskarshamns kommun är idag föremål för platsundersökningar.

Kommunerna har bedrivit ett berömvärt arbete.

Kommunernas viktiga uppgifter:

Projektet LKO i Oskarshamn (Lokal kompetensuppbyggnad) - genomlyser frågorna inför beslutet. Öka medborgarnas kompetens. Transparens.

Östhammars beredningsgrupp håller medborgare informerade.

Kommunernas samarbete också berömvärt, sätt att öka kompetens, arbeta med dialog med medborgare.

På samma sätt vill jag här nämna de ideella organisationerna. En förutsättning för att skapa den breda förankring och belysning av frågan som krävs är att miljörörelse och intresseorganisationer ges möjlighet att ge sin syn på frågan. Den utvärdering som Statskontoret gjort, och som nu är ute på remiss, visar på att MKG och Milkas har deltagit i samrådsprocessen på ett mycket aktivt sätt och också bidragit till att nya frågeställningar och synpunkter belysts.

Jag räknar med att besöka anläggningar under 2008.

Grund i miljöarbetet: hållbar utveckling. I Brundtlandtrapporten "Vår gemensamma framtid", som etablerade begreppet, definieras det som en utveckling som: "tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov".

Platsvalet en del av striderna: På flera håll möttes undersökningarna under 70- och 80-talet av protester från ortsbefolkningen och ibland fick de avbrytas. Det mest kända exemplet var kanske Kynnefjäll i Bohuslän som vaktades oavbrutet av ortsbefolkningen under decennier.