Yttrande om SKB AB:s ansökan om tillstånd enligt miljöbalken och kärntekniklagen till anläggningar i ett sammanhängande system för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall

Se också: KBS-3 och slutförvarsansökan - Lite hjälp med informationsflödet

Alla remissvar til SSM t.o.m 1 juni 2012 (på ssm.se)

Milkas yttrande: Inledning | Sammanfattning av Milkas ståndpunkter

Stor fil - milkas_KBS3yttrande_20120531med_morner_bilagor.pdf (PDF, 20,87 MB)
Liten fil - milkas_KBS3yttrande_20120531med_morner_bilagor_liten.pdf (PDF, 1,59 MB)

Bara bilaga 3 av Nils-Axel Mörner

Stor fil - morner_KBS3yttrande20120515med_bilagor.pdf (PDF, 20,73 MB)
Liten fil - morner_KBS3yttrande20120515med_bilagor_liten.pdf (PDF, 1,46 MB)

Inledning

Miljörörelsens Kärnavfallssekretariat, Milkas, överlämnar härmed sitt yttrande till SSM och Miljödomstolen över Svensk Kärnbränslehantering AB:s ansökan angående tillstånd till anläggningar i ett sammanhängande system för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall.

Yttrandet omfattar såväl miljödomstolens remiss angående prövning enligt miljöbalken (MB), som strålsäkerhetsmyndighetens remiss angående prövning enligt kärntekniklagen (KTL).

Milkas begränsade resurser har inte medgivit en heltäckande genomgång av det mycket omfattande material som ligger till grund för ansökningarna, men ändå är de brister vi funnit, och som vi pekar på i vårt yttrande, så pass allvarliga, att om de beaktades skulle det leda till en annan beslutsprocess, metod och plats än SKB:s KBS3-projekt.

Utöver de brister vi funnit och som resulterat i krav på kompletteringar när det gäller plats och metod, har vi ansett det angeläget att fästa miljödomstolens uppmärksamhet på de brister som på grund av bolagets agerande uppkommit i den lagstadgade samrådsprocessen, och som medfört att denna inte kunnat genomföras på ett godtagbart sätt. Se även bilaga 2.

Andra frågor, som vi tar upp i vårt yttrande och där vi kräver kompletteringar av SKB, gäller valet av scenarier om jordbävningars och glaciationers inverkan. Där har inte SKB redovisat forskningsresultat som skulle tyda på en betydligt sämre framtidsprognos vad gäller den långsiktiga säkerheten. Se även bilaga 3.

Till de problem som ännu återstår att lösa är osäkerheterna som gäller barriärfunktionerna, där kunskapsluckorna ännu är mycket stora, såväl i avseende på förståelsen av fundamentala naturvetenskapliga processer, som rent tekniska hanteringsfrågor.

Vi kräver även kompletteringar på ytterligare ett antal områden, bl.a. alternativa metoder, säkerhetsanalys och säkerhetsredovisning, brister i miljökonsekvensbeskrivningen och kontrollprogram för slutförvaret under och efter driftsperioden.

Nedan följer en sammanfattning av de krav på kompletteringar som Milkas ställer.

Sammanfattning av Milkas ståndpunkter

 

Samrådsprocessen

Länge bestred SKB att miljöbalkens krav på samråd gällde kärnavfallshanteringen och först 2002 fick miljöorganisationer tillträde till samråden. Huvudmannaskapet för dessa ligger i Sverige hos industrin som satt dagordningen och bestämt innehållet vid samråden, en ovanlig konstruktion internationellt sett. Milkas har alltid önskat en annan ordning, med en neutral part som leder samråden och framförallt att forskningen om slutförvaret utförs av forskare som är fristående från industrin. Protokollen från samråden är inte fullständiga. Se även bilaga 1.

Milkas yrkar att sökanden instrueras att i görligaste mån komplettera protokollen från MKB-samråden så att de omfattar andra parters synpunkter, frågor och kritiska anmärkningar. Samtliga skriftliga inlagor skall biläggas protokollen.

Det har förekommit samråd där underlagsmaterialet inte varit tillgängligt för deltagarna eller presenterats först vid samrådet, vilket har försvårat den dialog som borde vara det viktigaste vid samråden. Den grövsta avvikelsen från miljöbalkens krav är dock SKB AB:s ensidiga beslut att avsluta samrådsförfarandet 3 maj 2010, ett drygt år innan rapporten om långtidssäkerhet (SR-Site) färdigställts. Den blev offentlig först i samband med att ansökan lämnades in 16 mars 2011.

SKB:s förtida avslut av samrådsprocessen står klart i strid med miljöbalkens stadgande (6 kap 4 § andra och tredje stycket) om samråd. Enligt vår mening måste SR-Site bli föremål för samråd – och kompletteras efter de synpunkter som lämnas inom ramen för samrådet.

Scenarievalen i säkerhetsanalysen

Överlag är SKB mycket selektivt i sitt beaktande av vetenskapliga rön. Det som stödjer KBS-3-metoden framhålls; möjliga och också troliga framtida utvecklingar ignoreras på så sätt att företagets säkerhetsanalyser inte tar upp dem. Mönstret karakteriserar inte minst företagets hantering av de geologiska spörsmålen, där osäkerheter lämnar tolkningsutrymme. Se även bilaga 3.

Jordbävningsscenariot

SKB underskattar risken för jordbävningar i norra Uppland i och omkring den valda platsen för förvaret. Mörner har t.ex. påvisat omfattande seismisk aktivitet i samband med landhöjningen. SKB förutser en stor jordbävning under kommande hundratusen år men spåren efter fem stora jordbävningar under de senaste tiotusen åren har konstaterats.

SKB:s jordbävningsscenario måste kompletteras med de senaste årens geologiska och seismiska forskningsrön.

Respektavstånd

Forsmark ligger i en s.k. skjuvzon. SKB:s geologer förutsätter att den tektoniska linsen, i vilken de avser att placera förvaret, på inget sätt kommer att deformeras till följd av rörelser i berget. Att linser inte kan deformeras ifrågasätts av välmeriterade geologer och geofysiker, vilket SKB bortser från.

Underskattningen av seismiciteten i området kopplad till en överskattning av linsens beständighet är en förutsättning för att SKB kunnat påstå att ett “respektavstånd” – avståndet mellan förvarets innehåll och förkastningslinje och krosszon – på 50-100 m skulle vara tillräckligt. Utifrån fältundersökningar anser Mörner och andra att deformering kan ske över mycket större områden.

Respektavståndets betydelse för förvarets säkerhet kräver ytterligare utredning.

Glaciationsscenarier

SKB har valt en prognos som, enligt många geologer idag, underskattar frekvensen av glaciation (istider) under förvarets förväntade livstid. Andra skattningar – inkl. en redovisning som SKB beställt (Ahlbom et al 1991, SKB TR-91-32) – lämnas därhän.

SKB använder senaste istidens förlopp prediktivt; den bildar den s.k. referensutvecklingen för framtida istider i företagets MKB. Att förloppet 120 000 år bakåt i tiden skulle utgöra en mall för utvecklingen 120 000 år framöver, saknar vetenskapligt stöd. Osäkerheten är så stor så att hypotesen inte ger underlag för vare sig kalkyler eller beslut.

Data rörande glaciationsscenarier i SKB-TR-91-32, 1991, Ahlbom et al., ska integreras i säkerhetsanalysen.

Metangastektonik

Metan förekommer i två faser; som is och som gas. Volymförhållandet mellan formerna är 1:168, d.v.s. 1 liter metan is motsvarar 168 liter gas. Fasen bestäms av rådande tryck och temperatur. När ett istäcke lättar och smälter ändras såväl tryck som temperatur. Resultatet kan bli en mycket kraftig explosion. Detta har bekräftats i fältstudier i norra och mellersta Sverige. Fenomenet blev känt år 2000. Gasformigt metan har konstaterats i Dannemora, alltså nära Forsmark. SKB har hittills inte beaktat möjligheten av en sådan explosion.

Explosiv metangastektonik redovisas inte av SKB och måste utredas.

Hydrologiscenariot

Det finns många frågetecken rörande hydrologin i berget i Forsmark. Diskussionen har rört grundvattnets rörelser i berget och dess inverkan, dels på lerbuffertens funktion, dels på kopparhöljets beständighet. Lokalens ytnära hydrologiska egenskaper har väckt frågor om radiologisk förorening av ytvatten och havet.

Två frågor som inte diskuterats nämnvärt men som inte får förbises är:
• Geoidkonceptet, nämligen fenomenet att grundvatten under glaciation strävar uppåt när istäcket når sin maximala utbredning. Vattnets kemiska sammansättning är betingad av det underliggande bergets mineral. Fenomenet är viktigt i det att de tekniska barriärerna har visat sig vara känsliga för vissa mineraler, bl.a. salter.
• Vattentrycket kan öka mycket kraftigt även på stora djup vid stora jordbävningar. Ökningen kan sträcka sig över stora områden runt epicentret.

Miljökonsekvensbeskrivningen och radioaktivitet

I det tryckta förhandsmaterialet till samrådsmötena hittas mycket lite information om radioaktiv strålning och SKB har inte tagit upp radiologiska aspekter vid mötena. I MKB:n sägs inte mycket om den egentliga anledningen till varför förvaret ska byggas och avfallet isoleras från biosfären, d.v.s. avfallets radioaktiva innehåll. Kapitlen Kärnbränsle och Radioaktivitet och strålning omfattar tre sidor (sid. 34 – 37) av dokumentets cirka 340 sidor – mindre än en procent. Man får intrycket att det utbrända kärnbränslet och dess radioaktiva innehåll är av marginell betydelse och ingenting att ägna tid och utrymme åt.

SKB bör på ett klart detaljerat och tydligt sätt redovisa samtliga nuklider som ingår i det utbrända bränslet och annat avfall/kontaminerad materiel som hanteras och produceras under projektet och under hela den tid som omfattas av säkerhetsredovisningen, såväl aktiviteter i Bq/ton som halveringstider, specificerat på olika bränsletyper, BWR, PWR och MOX, och olika utbränningsgrader samt även detaljerade och relevanta sönderfallsdiagram.

Som en vägledning till ett lämpligt sätt att redovisa detta vill vi hänvisa till Kärnbränslecykelns slutsteg SKBF/KBS maj 1983 kapitel 3. Använt kärnbränsle. Av redovisningen ska även det sammanlagda aktivitetsinventariet i förvaret framgå.

I bl.a. INKA - Preliminär säkerhetsredovisning rapport, Finita Elementanalys - Tappad kapsel. INKA RAPP5.060912-26. Fil: Clink/Pärm 11-13 Referenser kapital 8/8-24.pdf och i Säkerhetsredovisning för drift av slutförvarsanläggning för använt kärnbränsle (SR-Drift) - Inventering av yttre och inre händelser för slutförvarsanläggningen, Bilaga 1. Sammanställning av områden, identifierade händelser, konsekvenser och händelseklasser. SKB DokumentID 1091152 och 2006114-R-010, utgåva U7. Fil: KTL 2/kapitel_3.pdf redogörs för olika försök med tappade kapslar och skador i olika grad som uppstod vid olika fall i Clink, vid transport och vid deponering.

Rapporterna behöver kompletteras med de radiologiska konsekvenserna av samtliga scenarier.

MIlkas yrkar även på att sökanden avkrävs belägg för påståendet att radioaktiviteten i utbränt kärnbränsle efter 100 000 år skulle ha avklingat till en nivå som förekommer naturligt i jordskorpan. Därtill bör myndigheten särskilt se över rapporterna om KBS-3-förvarets långtidssäkerhet för att utröna huruvida sökanden korrekt uppskattat de radiologiska riskerna för förvarets omgivning.

Återtagbarhet

Från början har det planerade KBS-förvaret varit tänkt som ett förvar som efter förslutningen ska vara ointagligt, bl.a. för att undvika spridning av klyvbart material. Det finns oklarheter när det gäller hur man ska se på det använda kärnbränslet, som avfall eller som resurs. Kärnavfallsrådet yttrade sig 2010 till förmån för övervägande av återtagbarhet av deponerat avfall. Miljöbalkens princip om minimal resursförbrukning kan tolkas som ett stöd för att ta tillvara restenergin i det utbrända kärnbränslet.

Om återtagbarhet skulle bedömas som önskvärt måste kriterierna för slutförvaret samt tillämpliga lagar och förordningar ändras.

BAT och alternativa förvarslösningar

Miljöbalken och kravet om BAT - på svenska bästa möjliga teknik - kom till ca 15 år efter det att KBS-projektet startade. BAT innebär ett nytt grepp på metodvärdering. Man kan inte peka ut någon viss teknik som ‘bäst’ utan att ha värderat andra metoder. KBS-3-förvaret har utretts av industrin i cirka 30 år. Eftersom det inte föreligger jämförelsematerial saknas belägg för att KBS-3-metoden skulle vara bättre än andra metoder.

Sökandens påstående om att ett KBS-3-förvar motsvarar BAT måste underbyggas empiriskt, d.v.s. alternativens genomförbarhet i Sverige måste undersökas grundligt.

Djupa borrhål, d.v.s. ett förvar placerat avsevärt djupare i geologisk formation än KBS-3-förvaret har inte utretts ordentligt.

Om regering och riksdag förordar återtagbarhet ändras kriterierna för metodvalet i grunden. Bl.a. får hittills försummade alternativ, torra förvar över grundvattennivån, som t.ex. DRD (Dry Rock Deposit, en förvarsmetod där dränering och bortledning av omgivande grundvatten ingår bland de tekniska anordningarna) och HOSS (Hardened On Site Storage) en annan aktualitet. HOSS är de samlade amerikanska miljörörelsernas förslag till slutförvar. För att undvika transporter av högaktivt avfall vill man behålla använt kärnbränsle vid kärnkraftverken i förvar med hög säkerhet (”hardened”), som t.ex. motstår militära attacker och flygkrascher. Dessa metoder, liksom andra slags återtagbara förvar, behöver då utredas och bedömas.

Milkas anser att torrt förvar ovan grundvattennivån, t.ex. Dry Rock Deposit (DRD) och HOSS, ska utredas som alternativ till KBS-3-förvaret. (Se även bil. 2)

DRD kan i annorlunda utförande vara ett alternativ till utbyggnad av CLAB. I diskussionen om kapaciteten i CLAB i TR 10-63 section 33., s. 51 och 52 står det ”One possible solution is to switch to dry interim storage”. En beskrivning av detta torrförvar och kostnadsberäkning behövs för jämförelse med de andra alternativ som nämns för CLAB (tätare packning av bränsleelementen eller bygge av ytterligare ett bergrum). (Se även bil.2)

Lokaliseringsfrågan

Har sökanden verkligen bemödat sig om att identifiera och välja den bästa platsen som krävs i MB 2 kap., 6 §? Erbjuder platsen ”minsta… olägenhet för människors hälsa och miljön”?

Dessa frågor måsta utredas av från sökanden fristående instans innan en ansökan kan bedömas som fullständig.

Milkas har främst kritiserat valet av Forsmark på följande punkter:

Det kustnära läget: Läckage från förvaret sprids direkt ut i havet; buffertarna (kopparkapslarna och bentoniten) i KBS-3-metoden är därtill känsliga för bl.a. salt och syre i grundvattnet. Vad en höjning av havsnivån innebär för barriärernas funktion i ett längre tidsperspektiv är okänt.

Godtagbar förklaring saknas till varför SKB valt kustnära förläggning av förvaret före inlandsförläggning.

Den lokala hydrologin: I förvarets planerade läge är berget mycket torrt, vilket sätter frågetecken för lerbuffertens svällning (nödvändig för att leran ska bilda en buffert). Närmare ytan är genomströmningen däremot tämligen frisk, vilket innebär en ökad risk för spridning av eventuella läckage.

Den tektoniska zonen: själva ‘linsen’ (formationen i vilket förvaret anläggs) har skapats av rörelser i jordskorpan, s.k. skjuvrörelser. Zonen är för närvarande inte aktiv men vid påfrestning, till följd av t.ex. glaciation, kan den mycket väl komma i rörelse på nytt. Hur linsen, som i och med förvarets tillkomst har förlorat sin integritet, kan komma att uppföra sig under sådana förhållanden är okänt.
Frågan kräver förutsättningslös utredning.

Högt bergtryck i Forsmarks kristallina berg innebär en förhöjd risk för sprickbildning och frakturer, vilka minskar utrymmet för kapslarna

Grundvatten strömmar ut ur Forsmark: En formation där grundvatten i stället strömmar in skulle innebära en avsevärd fördröjning av eventuella läckage till biosfären. Sådana inströmningsområden finns huvudsakligen inåt landet. I Fud-program 2007 (sid.362) beskrivs Östersjön som ”slutdestinationen” för läckaget från KBS-förvaret – vilket bolaget tror kommer att inträffa förr eller senare under förvarets livstid.

Att betrakta något hav och därtill, som i detta fall, ett relativt begränsat innanhav, som en ”lämplig recipient” för radioaktiva utsläpp vittnar om en mycket dålig förståelse av ekologiska samband och förhållanden.

Förklaring saknas till varför inflytandet på miljön p.g.a. vattendränage från förvaret till slutdestinationen Östersjön kommer att bli obetydligt eftersom ”förvaret bedöms bli relativt robust”. Det citerade påståendet saknar stöd.

Närheten till kärnkraftsreaktorer: Milkas ifrågasätter visdomen i att anlägga ett förvar strax intill tre kärnkraftsreaktorer.

SKB bör komplettera ansökan med en utförlig redogörelse för hur man tänker sig fortsätta driften vid slutförvaret i händelse av att Forsmark drabbas av en stor kärnkraftolycka med kraftig radioaktiv kontaminering av området som följd. Ett sådant scenario är med tanke på redan inträffade reaktorhaverier fullt tänkbart, varför en beredskapsplan måste finnas utarbetad.

Kopparkapslarnas korrosion är inte färdigutredd, inte heller bentonitens egenskaper och beteende som buffert.

Säkerhetsredovisning och säkerhetsanalys

I miljökonsekvensbeskrivningen sid. 263-264 och i säkerhetsredovisningen SR-Drift, kap. 8, beskrivs störningar och missöden som identifieras, upptäcks och hanteras rätt och inte anses inverka på den långsiktiga säkerheten. Brister i fysiskt skydd, t.ex. sabotagehändelser, ingår dock inte i säkerhetsredovisningen.

Säkerhetsanalysen måste kompletteras med vad som händer om vissa typer av missöden och störningar inte har identifierats, inte upptäcks, inte hanteras rätt.

Säkerhetsanalysen måste även omfatta kvalitetssäkringsprogram för själva byggprojektet.

Kontrollprogram

Beträffande hur man ska säkerställa att verksamheten under konstruktion och drift av förvaret verkligen uppfyller den kvalitet och de höga säkerhetskrav som såväl kortsiktigt som långsiktigt måste ställas på slutförvaret är SKB:s redovisning (SR-Site, sid 207) högst summarisk:

”5. 8. 3. Kontrollprogram för uppförande och drift av förvaret.
Innan förvaret byggs kommer kontrollprogram att tas fram med syftet att säkerställa att konstruktionsförutsättningarna och andra krav på bygg- och driftverksamheten uppfylls. Kontrollprogrammet kommer att beakta:

  • Leveranser av material.
  • Utförande.
  • Kontroll av anläggningen i dess slutliga skick och dess slutliga funktion jämfört med utformningen och specificeringen av driftverksamheten.

Det ställs inga rättsliga krav på övervakning efter förslutning. Utan någon form av instrumentell detektering av tillståndet i deponeringstunnlar och deponeringshål innanför betongplanken lär en ”kontroll av anläggningen i dess slutliga skick och slutliga funktion” i ordets rätta bemärkelse vara utsiktslös.

Milkas anser att SKB måste utarbeta och redovisa ett övervakningsprogram som möjliggör en instrumentell övervakning av händelseutvecklingen i de tunnlar och deponeringshål där kapslar placerats, med en fortlöpande statusbevakning under hela den tid som verksamheten kommer att bedrivas i förvaret. Om SKB oroar sig för att kabelledningar skall försämra säkerhetsfunktionerna får man försöka hitta andra lösningar. Går det att från jorden manövrera fordon på Mars yta utan kablar bör SKB:s problem också kunna finna en godtagbar lösning.

AttachmentSize
milkas_KBS3yttrande_20120531med_morner_bilagor.pdf20.87 MB
milkas_KBS3yttrande_20120531med_morner_bilagor_liten.pdf1.59 MB
morner_KBS3yttrande20120515med_bilagor.pdf20.73 MB
morner_KBS3yttrande20120515med_bilagor_liten.pdf1.46 MB