Uranbrytning och anrikningen av uran är energikrävande. Det gör att denna energikälla inte är koldioxidfri, skriver teknologie doktor, Göran Bryntse.
Det tyska Öko-institutet har med hjälp av livscykelanalyser kommit fram till att kärnkraft orsakar utsläpp av växthusgaser som motsvarar 64 gram koldioxidekvivalenter/kWh.
Räknat på nuvarande svensk kärnkraft, cirka 65 TWh, motsvarar det utsläpp på totalt 4 miljoner ton koldioxid per år, runt 7 procent av hela Sveriges utsläpp av växthusgaser. Det beror bland annat på att både uranbrytningen och urananrikningen är energikrävande. Anrikningsanläggningen i Kentucky, USA, drivs exempelvis av två kolkraftverk om 1 000 MW vardera.
De enorma kylvattensutsläppen från kärnkraften på grund av dess dåliga verkningsgrad leder dessutom, enligt ryska forskare, redan nu till en miljöskadlig uppvärmning av Östersjön med förvärrad algblomning som följd. Denna så kallade termiska nedsmutsning påverkar också klimatet, enligt professor Bo Nordell i Luleå.
Kärnkraften är således ingalunda klimatneutral.
Forsmark och Oskarshamn släpper ut flera tusen gånger mer radio-aktivitet än motsvarande ryska kärnkraftverk Sosnovij Bor som ligger utanför S:t Petersburg.
Östersjön är världens mest radioaktiva hav och de svenska kärnkraftverken är i dag de största utsläppskällorna. Talet om den relativt rena svenska kärnkraften klingar därför ihåligt, i verkligheten är det tvärtom. Radioaktivi-teten hos fisk som fångats vid den svenska Östersjö-kusten är nu nästan uppe i 300 Bequerel per kilo.
De svenska kärnkraft-verkens skydd mot terrorister är också undermålig, vilket påpekats av Miljödomstolen och Foi. Säkerhetskulturen i kärnkraftsindustrin är som helhet oroväckande dålig i Sverige, vilket är en orsak till de återkommande incidenterna vid svenska kärnkraftverk. Forsmarkshändelsen visade att Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, inte har säkerhetsläget under kontroll.
Dess kontroll av säkerheten försämras också av vänskapen med kraftindustrin. Ett väl motiverat förslag är därför att komplettera SKI med en internationellt sammansatt oberoende expertgrupp, som har till uppgift att regelbundet granska säkerheten vid kärnkraftverken.
Kärnkraften lämnar efter sig ett högaktivt avfall som är livsfarligt i minst 100 000 år och som inte går att slutförvara på ett säkert sätt.
KBS-metoden, som den svenska kärnkraftsindustrin förordar, ska lagra avfallet i grundvatten 500 meter ner under Oskarshamn och Östersjön.
Metoden är inte värd att ta på allvar som ett slutförvar. En bättre metod är DRD-metoden, Dry Rock Deposit, lanserad av seismologexperten docent Nils-Axel Mörner. Metoden möjliggör dess-utom återtagbarhet om något oförutsett skulle hända de närmaste 100 000 åren, som en istid eller jordbävningar. I anslutning till istiden för cirka 10 000 år sedan drabbades Sverige av många stora jordbävningar.
Hållbara energislag, som solenergi och vindkraft är på stark teknologisk och ekonomisk frammarsch, liksom bio-energin. Inom de närmaste åren kommer dessa alternativ sannolikt att vara kommersiellt tillgängliga i så stor utsträckning att vår kärnkraft blir onödig. Sverige bör samtidigt satsa på effektiv energianvändning.
En tredjedel av Sveriges elförbrukning kan faktiskt sparas bort med energisnål teknik.
Göran Bryntse
teknologie doktor, Ordförande i Folkkampanjen mot kärnkraft/kärnvapen
Publicerad i Ny Teknik, 20070706: http://www.nyteknik.se/art/50985