Länsstyrelsens fadäs – om Länsstyrelsen i Uppsala Läns ”Beslut om dispens enligt artskyddsförordningen för åtgärder i samband med byggande av slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark, Östhammars kommun” 2013-06-18

Se också: http://www.unt.se/debatt/lansstyrelsens-fadas-2492690.aspx

Den 26 juni registrerade Nacka Tingsrätt ett beslut av Länsstyrelsen i Uppsala Län, daterat 2013-06-18, där man till Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) lämnar dispens enligt artskyddsförordningen för åtgärder i samband med byggande av slutförvar:

  • För att gräva bort och skada orkidéer, lummerarter samt käppkroksmossa,
  • För att plocka delar av käppkroksmossa,
  • För att gräva bort och förstöra guckusko samt gulyxne,
  • För att döda och skada mindre vattensalamander, vanlig groda, vanlig padda och snok,
  • För att döda och skada exemplar av åkergroda, gölgroda och större vattensalamander,
  • För att fånga och flytta större vattensalamander och gölgroda och dess rom och yngel,
  • För  att  skada  och  förstöra  fortplantningsområden  och  viloplatser  för  hasselsnok, gölgroda, större vattensalamander och åkergroda.

Det är mycket dödande och förstörande av skyddade arter i naturen. Men nu är lagen sådan att Länsstyrelsen råder över liv och död i naturen, och, när det så passar, kan döma olika småkryp till avrättning. Bara överklagande kan rädda dem som i Länsstyrelsens senaste beslut fått sina dödsdomar.

Däremot lämnar Länsstyrelsen en motivering för sitt beslut. Det är motivering jag här vänder mig mot, eftersom den i alla sina delar är totalt obefogad – ja, direkt upprörande och i högsta grad klandervärd.

Under rubriken ”tvingande skäl” skriver Länsstyrelsen:
Länsstyrelsen anser att dispensen behövs av tvingande skäl som har ett allt äverskuggande allmänintresse. Processen för lokaliseringen av slutförvaret har varit lång och genomarbetad och valet av plats har styrts av faktorer som kärnteknisk säkerhet och strålskydd.

Med den ordalydelsen ställer sig Länsstyrelsen i Uppsala Län oreserverat på SKB:s sida, och föregriper det beslut som är under utredning i Nacka Tingsrätt vad gäller SKB:s ansökan om tillstånd att bygga och driva ett slutförvar för högaktivt kärnbränsleavfall i Forsmark.

Några ”tvingande skäl” föreligger inte alls. Det är en subjektiv egenbedömning av rådande situation. Det kommer ännu att dröja många år innan något slutgiltigt riksdagsbeslut tagits i frågan. Idag gäller: vet ej – kanske ja, kanske nej.

Och vad är det för dumheter att tala om ”ett allt överskuggande allmänintresse”. Det tillkommer inte Länsstyrelsen att bedöma detta. Djupa vetenskapliga argument talar för motsatsen: det föreslagna slutförvaret kommer aldrig att kunna hålla över den erforderliga tidsrymden av ”minst 100.000 år”. Säkrare alternativa lösningar föreligger.

Lång och genomarbetad” säger Länsstyrelsen att processen har varit för lokalisering av en slutförvarsplats. Det är ett subjektivt tyckande. Lång har processen för visso varit – men inte ”genomarbetat”; snarare ytterst ensidig och ofta direkt vilseledande.

Forsmark är på intet sätt den mest lämpade platsen för ett slutförvar. Vidare finns det mycket starka och välgrundade skäl att betvivla föreslagna metods tillförlitlighet. Andra, mycket mer effektiva, metoder föreligger.

Hur som helst framstår Länsstyrelsens i Uppsala Län motivering för sitt dispensbeslut, som en grov fadäs, där man i subjektiva bedömningar föregriper kommande okända beslut.

Nils-Axel Mörner
(docent i Paleogeofysik & Geodynamik)