Pressmeddelande ang. Studsvik och Östersjön, från konferensen "Coping with Nuclear Waste", Stockholm 27-29 april 2007

 

In English

Deltagarna vid konferensen Coping with Nuclear Waste i Stockholm 27-29 april, kräver ett slut på spridningen av radioaktivt material från kärnkraft och kärnvapen!

De 60 representanterna för frivilligorganisationer och lokala myndigheter från Europa och Nordamerika träffades i Stockholm för att dryfta strategier och dela erfarenheter från sitt arbete med att avskaffa kärnkraften och förhindra spridningen av radioaktivt avfall till vattnet, luften och, inte minst, till husgeråd och andra produkter i vår vardag.

I USA har den s.k. avregleringen av radioaktivt material väckt omfattande protester hos allmänheten, hos fackföreningar inom metall och kärnkraft och hos stålindustrin. Militära kärnteknikska anläggningar är förbjudna att lämna metall för att återanvändas i den civila handeln. Men tydligen finns det inte något förbud mot återbruk av radioaktivt material här i Sverige och i Ryssland?

Studsvik AB tar emot radioaktiv metall från avställda europeiska kärntekniska anläggningar, smälter och blandar det med vanlig metall och säljer den vidare. Därmed erbjuder Studsvik atomindustrin ett billigt sätt att bli av med sitt förorenade avfall. Studsvik har skapat en väg förbi kontrollen, till den öppna marknaden. Är detta ”den svenska lösningen” på problemet?

För ett par dagar sedan offentliggjorde Studsvik att man fått ett stort kontrakt med Sellafield – den största enskilda källan till rutinmässiga radioaktiva utsläpp till vår miljö. Mark Lyons, Studsviks VD för Storbritannien, lovar att ”minska volymen metalliskt skrot som skall lämnas till slutförvaret för lågaktivt avfall i West Cumbria med 95 procent.” (1) – dessa 95% kan återbrukas och säljas på den internationella marknaden för metaller

Än mer uppseendeväckande, är att Lyons förklarar att vissa metaller ”som kan behöva vidare bearbetning kommer att skickas till Studsviks anläggningar i Sverige (2).

Dessa planer innebär en kraftig ökning av farliga transporter till sjöss genom det trånga och hårt trafikerade sundet mellan Danmark och Sverige, där kollisioner och grundstötningar inte sällan inträffar, och därmed utsätta miljoner människor längs kusterna för ökade risker för radioaktiva utsläpp.

KIMO International, ett samarbetsorgan för 116 kustkommuner kring Nordsjön, där även flera svenska kustkommuner är med, har riktat stark kritik mot såväl standarden hos de fartyg som ska ombesörja transporterna (s.k. roll on-roll off färjor), liksom mot behållarna som kommer att användas i europeiska vatten (3). Konferensdeltagarna stödjer KIMO:s protester och kräver att kärnavfall ska stanna i det land där det produceras. Avfallet får inte transporteras härs och tvärs genom Europa, och därigenom utsätta alla för fara.

Östersjön är redan världens mest radioaktiva hav, enligt den regionala vetenskapliga arbetsgruppen, HELCOM (4). Varför vill någon då riskera att situationen förvärras genom att öka antalet riskabla radioaktiva transporter genom dessa vatten.

-Om den svenska regeringen menar allvar med sin omsorg om Östersjön, är det hög tid att de står vid sina löften om att aldrig tillåta import av kärnavfall från andra länder och inser, att inga fler kärntekniska verksamheter får anläggas vid Östersjöns stränder – vare sig förvar för högaktivt avfall, som nu planeras av både Sverige och Finland, eller nya kärnkraftverk, som planeras i såväl Finland och Ryssland, säger Göran Bryntse, ordförande för Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen.

Om Sverige väljer att inte avstå från farliga sjötransporter och nya kärnanläggningar, vid Östersjön, varför skulle Finland eller Ryssland eller något annat land göra det?

Konferensdeltagarna enades om följande uttalanden:

Vi uppmanar kärnkraftindustrin att sörja för att radioaktivt avfall hålls borta från människor och från miljön och att man inte tillåter at avfallet kommer ut i handeln – så att det inte hamnar i vårt vatten eller våra redskap, leksaker, bilar, hus, vägar, blixtlås, bestick, o.s.v.

Vi uppmanar Studsvik (Sweden) och Ecomet-S (Ryssland) att sluta med all nedsmältning och utblandning av radioaktiva metaller för försäljning på den öppna marknaden.

Källor:

(1) http://www.businessgazette.co.uk/default.aspx?aid=438159

(2) http://www.whitehaven-news.co.uk/news/viewarticle.aspx?id=406435

(3) http://www.kimointernational.org/Portals/0/kmpr1106.doc

(4) HELCOM MORS (Monitoring of Radioactive Substances) 2006: “The levels of anthropogenic radionuclides are higher in the Baltic Sea than in any other water bodies around the world.” Quote from “Hazardous Substances in the Baltic Sea – Draft HELCOM Thematic Assessment in 2006” (page 11).

För intervjuer med någon av deltagarna
eller för mer information, var god kontakta
Eia Liljegren, telefon 0705 98 60 84

Email: waste2007@milkas.se
Hemsida: www.nuwinfo.se/waste2007stockholm