(Publicerad bl.a. på http://svtdebatt.se/2010/09/fredrik-reinfeldts-svek-gor-att-jag-lamnar-…
VALET För trettio år sedan röstade svenska folket om kärnkraften och sade ett mycket bestämt NEJ till Kärnkraft. När alliansregeringen tillträdde den 6 oktober 2006 lovade Fredrik Reinfeldt att inga politiska beslut om kärnkraften skulle tas under mandatperioden.Och den 17 juni 2010 beslutade riksdagen, med två rösters övervikt, att tio nya reaktorer skulle få byggas i Sverige.
När alliansregeringen tillträdde den 6 oktober 2006 lovade Fredrik Reinfeldt att inga politiska beslut om kärnkraften skulle tas under mandatperioden. I sin regeringsförklaring var statsministern mycket tydlig: ”Under mandatperioden 2006 – 2010 kommer inte några politiska beslut om avveckling av kärnreaktorer att tas. Inte heller kommer några förnyade driftstillstånd ges till de två reaktorer som redan stängts. Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå.”
Drygt två år senare i mars 2009,överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om en ”Sammanhållen klimat- och energipolitik ”och förklarade att den tänkte återkomma med förslag om att avskaffa avvecklingslagen och att upphäva förbudet mot att bygga nya kärnreaktorer. Och den 17 juni 2010 beslutade riksdagen, med två rösters övervikt, att tio nya reaktorer skulle få byggas i Sverige. Så bröt Fredrik Reinfeldt sitt tydliga löfte från hösten 2006.
Hur ska man någonsin ha förtroende för en sådan politiker? Vad är avsikten med en regeringsförklaring om man inte kan lita på vad som sägs i den? Kan vi fortsättningen över huvud taget tro på vad Fredrik Reinfeldt lovar? Jag kan det inte! För trettio år sedan röstade svenska folket om kärnkraften och sade ett mycket bestämt NEJ till Kärnkraft, men fick acceptera en kompromiss som innebar att de befintliga kärnkraftverken skulle användas men avvecklas successivt till år 2010.
Nu har regeringen Reinfeldt definitivt undanröjt folkviljan och öppnat för nya kärnkraftverk – och detta trots att man lovade motsatsen. Det blev en lång och häftig debatt i riksdagen. Upprördheten hos oppositionen var stor efter regeringens löftesbrott och förslaget röstades igenom med mycket liten marginal, endast två röster.
För mig, som riksdagsledamot och medborgare i den svenska demokratin var det skrämmande att uppleva detta politiska schackrande med löftesbrott och snabba frampressade beslut utan demokratisk förankring. Jag har därför ställt en skriftlig fråga i riksdagen till Fredrik Reinfeldt, som han måste besvara före valet, senast den 15 september: ”Kommer statsministern i fortsättningen att verka för att det politiska förtroendet inte skall urholkas och försvagas, utan handla så att vi svenska medborgare åter kan sätta tilltro till vallöften och regeringsdeklarationer?”
Denna betydelsefulla fråga har alldeles kommit bort i valdebatten. I stället har man bland annat riktat fokus på oppositionens statsministerkandidat Mona Sahlin. Man har gjort många fula angrepp på henne och media har inte varit nådig när det gäller att upptäcka hennes ekonomiska felsteg. Men när det handlar om ett grovt demokratiskt svek som ett löftesbrott i regeringsdeklarationen och när det handlar om ett så stort ödesdigert beslut för Sverige som att bygga ytterligare tio kärnreaktorer – då är tystnaden total. Hur står det till med vår svenska demokrati? Vad får de svenska medborgarna veta? Vi silar mygg men sväljer elefanter. Jag är djupt oroad!
Till sist: Jag blev riksdagsledamot för Centerpartiet 2006 och därmed ingick jag också i Alliansen. Efter den svekfulla kärnkraftuppgörelsen våren 2010 med slutlig votering den 17 juni beslöt jag att lämna centerpartiet och bli partilös återstoden av mandatperioden. Vissa rättigheter har jag haft under denna tid bland annat genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Jag har utnyttjat denna demokratiska rätt – inte minst för att få löftesbrottet dokumenterat i riksdagshandlingarna.
Efter valet lämnar jag politiken.