Sammanfattning
I denna rapport utvärderas metoden djupa borrhål för slutförvaring av högaktivt kärnavfall, t.ex. använt kärnbränsle, i ljuset av senare års forskning om berggrunden på stora djup. Granskningen visar att ny kunskap och landvinningar inom hydrogeologi och borrteknik har ökat möjligheten att använda borrhål på 3-5 km djup för en slutförvaring av det svenska kärnavfallet. Avgörande är att slutförvaret kan placeras i stabil berggrund på nivåer där grundvattnet saknar kontakt med biosfären och att deponering och förslutning kan ske utan att grundvattnets densitetsskiktning långsiktigt störs utanför deponiområdet.
En fördel, jämfört med ett ytnära slutförvar av KBS-3-typ som nu förbereds i Sverige, är att ett borrhålsförvar har förutsättningar att bli mer robust. Det beror på att konceptet djupa borrhål tycks tillåta en så djup deponering av kärnavfallet att hela deponiområdet skulle omges av ett stabilt densitetsskiktat grundvatten utan kontakt med marknära nivåer medan ett KBS-3-förvar skulle omges av ett rörligt grundvatten i kontakt med marknära nivåer. Denna hydrogeologiska skillnad har stor betydelse för säkerheten, vilket blir särskilt tydligt i scenarier med utläckage av radioaktiva ämnen. Ett borrhålsförvar på 3?5 km djup kan därför mindre sårbart för såväl förväntade händelser (t.ex ändrade grundvattenförhållanden under kommande istider) som oönskade händelser (t.ex terroristaktioner, teknologiska missgrepp eller större jordskalv i förvarsområdet). Avgörande är dock att avfallet kan deponeras på avsett djup i borrhålen utan haverier, vilket förutsätter ny forskning liksom fortsatt teknikutveckling.
| Attachment | Size |
|---|---|
| ahall200605sv.pdf | 557.49 KB |