Frågan om slutförvaring av använt kärnbränsle i Forsmark

Författare
Utgivningsdatum
2020-07-12

Insändare publicierad i Uppsala Nya Tidning (UNT), 12 juli 2020.

Frågan om slutförvaring av använt kärnbränsle i Forsmark

Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, valde på ett tidigt stadium en metod för slutförvaring av använt kärnbränsle i kopparkapslar på ett djup av cirka 500 meter i berggrunden. SKB kom så småningom till slutsatsen att det skulle vara lämpligast att bygga slutförvarsanläggningen vid Forsmark i Östhammars kommun.

I den diskussion som fördes i Östhammars kommunfullmäktige 9 juni 2020 i frågan om en rådgivande folkomröstning före ett vetobeslut nämnde kommunstyrelsens ordförande Jacob Spangenberg (C) att kommunen tryckte starkast på frågan om ansvar efter förslutning, i kommunens tidigare yttranden.

"Osäkerheterna är uträtade" så exakt uttryckte sig kommunstyrelsens ordförande i fullmäktige.

Det han syftade på gäller osäkerheten om ansvar efter förslutning. När det gäller osäkerheten om kopparkapselns långsiktiga säkerhet har kommunen tydligen ingen uppfattning. Juridisk kompetens anlitas men inte naturvetenskaplig/teknisk kompetens i någon särskild utsträckning vilket borde vara naturligt i en så viktig fråga.

”Vi ska försäkra oss om att den långsiktiga säkerheten är den högsta möjliga då kommunen ska säga ja eller nej till ett slutförvar.” Detta är ett citat från Östhammars kommuns websida slutforvarforsmark.se

Kommunalrådet Margareta Widén-Berggren (S) nämnde i debatten 2020-06-09: ”Säkerheten alltid prio ett.”

Vilken är egentligen kommunens viktigaste fråga: långsiktig säkerhet eller ansvar efter förslutning?

Uttalandet av Jacob Spangenberg kan få allmänheten att tro att alla frågor om bland annat långsiktig säkerhet nu är besvarade.  Frågorna om kopparkapselns långsiktiga säkerhet för inkapsling av använt kärnbränsle har inte rätats ut och många frågor kvarstår för SKB att besvara, enligt Miljöorganisationernas kärnavfallsgranknings yttrande.

I frågan om kopparkapslarnas långsiktiga säkerhet litar Östhammars kommun till Strålsäkerhetsmyndigheten, som hänvisar till en stegvis prövning. Kommunen tar, enligt min mening, inte själv i tillräcklig omfattning initiativ för att få allsidigt underlag för att kunna göra egen bedömning. Detta trots att kommunens representanter tidigt i processen har sagt att kommunen ska försäkra sig om att den långsiktiga säkerheten är den högsta möjliga när kommunen ska säga ja eller nej till ett slutförvar och att säkerheten alltid är prio ett.

Hans Jivander
Uppsala

Utgivningsår