Wiwi-Anne Johansson (v) protesterar mot export av kärnavfall

Författare
Utgivningsdatum
2007-09-28

Källa: http://www.vansterpartiet.se/content/view/1137/720/

Nu exporteras 4,8 ton svenskt kärnbränsle, trots att vår politik tidigare har byggt på principerna att använt kärnbränsle inte ska upparbetas, och att varje land ska ta hand om sitt eget avfall. Miljöministern måste stå till svars för varför man frångår dessa principer. Därför har en interpellation lämnats in idag av Wiwi-Anne Johansson (v), ledamot av riksdagens miljöutskott.

Hela interpellationen:

Så ska då alltså 4,8 ton svenskt utbränt kärnbränsle från den sedan länge stängda forskningsreaktorn R1 forslas till Sellafield. Cirka 1,8 kg plutonium ska skiljas från uranet, som ska återbördas till Sverige, och av plutoniet är det meningen att man ska tillverka s.k. MOX-bränsle (mixed oxid) som ska användas i Oskarshamnsverken.

Det svenska avfallsbehandlingsprogrammet är inte anpassat för den här typen av avfall. Och avfallsproblemet är som bekant inte heller löst när det gäller det utbrända bränslet från de reaktorer som nu är i bruk. Detta visar med all önskvärd tydlighet det okloka i att producera ett avfall som ingen vet hur det ska kunna tas om hand på ett ansvarfullt sätt.

SKI påstår att upparbetningen gör det anpassat för svenskt förvar. Men SVAFO vill inte ta tillbaka det högradioaktiva restavfallet som produceras vid upparbetningen. Anledningen är att de inte ser någon möjlighet att slutförvara det här. Det är en liten men viktig skillnad. I det här fallet löses problemet genom ett "utbyte" med annat plutoniumkontaminerat avfall.

Hanteringen i Sellafield har fått mycket kritik. Irländska sjön är svårt förgiftad och radioaktiva isotoper från anläggningen har påträffats långt upp i Östersjön och utefter Norges kust ända upp till ishavet. Kanske är det under sådana omständigheter inte märkligt att transporten - av säkerhetsskäl - omges av hemlighetsmakerier. Detta är ju också en av kärnkraftens baksidor: att den kräver säkerhetsåtgärder som är svåra att acceptera i en demokrati.

Svensk politik har hittills byggt på två viktiga principer

- använt kärnbränsle ska inte upparbetas

- varje land ska ta hand om sitt eget avfall.

Mina frågor till miljöministern blir:

1. Är ministern beredd att acceptera att man bryter mot dessa principer?

2. Avser miljöministern förhindra att detta ärende blir prejudicerande och liknande transporter inte upprepas?

3. England har inte något slutförvar för det avfall som Sverige planerar att lämna efter sig i Sellafield. Om så sker bryter man (vem) mot strålskyddslagen § 20. Avser miljöministern ta initiativ för att förhindra detta lagbrott?

För kontakt:

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot, 070-576 45 76
Bawer Coskun, pressekreterare, 070-459 94 64

Utgivningsår