Anförande av Kerstin Dreborg (MP) 13 oktober 2020, Östhammars kommun kommunfullmäktiga extrasammanträde
Länk till inspelning av kommunfullmäktigas extrasammanträde 13 oktober 2020 om "Östhammars kommuns inställning till etablering av ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark": https://play.quickchannel.com/play/uk74k3
Ordförande, ledamöter, åhörare
Vi möts idag för att svara ja eller nej på en fråga som ännu inte har ställts.
Jag undrar liksom tidigare: Varför är det så bråttom?
Jag undrar också varför vi inte har ett helt digitalt möte. Vi befinner oss mitt i en pandemi, och Östhammar toppar corona-statistiken i Uppsala län. Det är inte speciellt ansvarsfullt agerat när vi i samhället i övrigt uppmanas hålla avstånd, inte träffas i större grupper och i möjligaste mån arbeta hemifrån. Ni tycker kanske inte att det hör till dagens debatt, men det handlar i grunden om samma sak: Solidaritet och ansvar.
Vi har arbetat med slutförvarsfrågan länge, men ännu längre är den tid som förvaret måste vara säkert. Jag upprepar min fråga: Varför är det så bråttom att fatta ett beslut?
I jämförelse med de 100 000 år som det använda kärnbränslet måste hållas åtskilt från mänskligt liv, spelar det verkligen någon roll om det tar 30, 40 eller rent av 50 år att minimera riskerna för kommande generationer?
Ni talar om att vi som har nyttjat kärnkraftens energi också ska ta ansvar för att lösa förvaret av det använda kärnbränslet. Det är sant. Men så ta då ansvar! Mark- och miljödomstolen sade nej till den föreslagna metoden. Det handlar inte om att de ställde frågor eller ville ha några enstaka förtydliganden. De sa nej. Då kan inte vi säga ja.
Strålsäkerhetsmyndigheten gör en stegvis prövning. Mark- och miljödomstolen gjorde en prövning utifrån nuläget. Deras beslut är slutgiltigt. Det är det beslut vi fattar idag också. Vi kan inte ångra oss om vi idag säger ja.
Den stora frågan om slutförvarets långsiktiga säkerhet handlar om kopparkapslarnas hållfasthet, om korrosionsrisken. LOT-försöket i Äspölaboratoriet har pågått i 20 år. Kan ni som idag vill säga ja till SKB:s planer på att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle i vår kommun förklara varför vi ska fatta beslutet idag och inte när LOT-försöket har analyserats av Strålsäkerhetsmyndighetes experter? Är ni oroliga att resultatet ska bli lika besvärande för er ståndpunkt som Mark- och miljödomstolens yttrande i januari 2018?
Ni säger att det viktigaste för er är den långsiktiga säkerheten. Jag tror inte på er. För om det var det viktigaste skulle ni inte ha så bråttom. Då skulle ni invänta dessa analyser. Ni skulle lyssna också på dem som kritiserar KBS-3-metoden. Ni skulle vända på varenda sten. Ni skulle inte driva igenom ett beslut innan regeringen ens ställt frågan om Östhammars kommuns inställning till byggandet av ett slutförvar för använt kärnbränsle i Forsmark.
Konsultfirman Ramböll konstaterade 2013 att Östhammars kommun var ”i ett prekärt läge” på grund av det omfattande stöd vi har fått från SKB AB. Man menade att beslutet att tillstyrka byggandet av ett slutförvar för allt Sveriges använda kärnbränsle i praktiken redan var fattat. Idag vill ni ge dem rätt.
Det är respektlöst och osolidariskt att hålla fysiska möten mitt i en pågående pandemi, då alla som kan uppmanas av myndigheterna att arbeta hemifrån. Det är respektlöst mot dem som drabbas av den arrogans och brist på solidaritet som visas av Östhammars kommuns ledande politiker.
Det är än mer respektlöst och osolidariskt att fatta ett beslut om att tillstyrka etablering av ett slutförvar för använt kärnbränsle i vår kommun utan att invänta svar på viktiga frågor om den långsiktiga säkerheten.
Det här är ett beslut som kommer att påverka människor i cirka 4000 generationer framåt. Hur kan vi som lever nu vara så oändligt egoistiska att vi inte avvaktar ens några månader för att få bättre underlag för ett beslut? Hur kan ni leva med er själva som utsätter andra för dessa risker?
Jag yrkar avslag på kommunstyrelsens förslag till beslut.
Jag yrkar bifall till Bertil Alms förslag.