Se också:
· Demonstrationen i Uleåborg (Oulu) 24/1 2009 Mot kärnkraft och uranbrytning av Inger Widell
· Kampsång för ett hållbart Barentsområde, av Gun Bergström
· YouTube film: http://www.youtube.com/watch?v=r78ZB966rcQ

Demonstrationen  i Uleåborg/Oulu mot atomkraft och uranbrytning – en success

Lördagen den 24 januari samlades i norra Finland i Uleåborg/Oulu ca 400 aktiva atomkrafts- och uranbrytningsmotståndare för att manifestera det starka motståndet mot planerna på att bygga ut atomkraften och att börja bryta uran i området. Arrangörerna utgjordes av Finlands Naturskyddsförbund samt av ett nätverk av aktionsgrupper från olika områden i norra Finland.

Synnerligen glädjande var att det finska nätverket fick ett mycket starkt stöd från Sverige vilket bidrog till mediernas intresse för demonstrationen. I Finlands kvällshuvudnyheter på TV ingick ett långt och positivt inslag från demonstrationen och många finska/finlandssvenska tidningar hade inslag från evenemanget. Som gammal och något desillusionerad atomkraftsmotståndare upplevde jag i Uleåborg/Oulu att anti-atomkraftsrörelsen i Finland nu äntligen håller på att återuppstå och förstärkas. Nya gränsöverskridande allianser bildades och de aktiva i norra Finland fick en ordentlig “kick” att fortsätta kampen.

Från Norrbotten deltog en grupp på över 20 personer under ledning av Annika Eriksson, aktiv miljöpartist. Gruppens budskap var klart: ”Kärnkraft är inte bara en nationell angelägenhet. Den är en säkerhetsrisk också för grannländerna. En utbyggnad av kärnkraften i Finland ökar trycket på att bryta uran i Sverige där Norrbotten har de flesta fyndigheterna. Uranbrytning är förenat med stora miljörisker och står i direkt konflikt med planerna på att utveckla ekoturismen i länet och regionen.
Kärnkraft är inte svaret på dagens energiproblem. Kärnkraften är dyr, riskfylld, och tar lång tid att bygga ut. Vi är för en förnyelsebar energiproduktion, smarta energieffektiva tekniklösningar och ett modernt sätt att se på energi där vi tar tillvara det överskott som genereras av industrin och samhällets verksamheter.”

Atomkraftsmotståndare från Norrbotten var även närvarande vid en demonstration i Kemi i norra Finland förra året. Även då bidrog deras närvaro till ett mycket positivt mediasug.

Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Milkas representerades i Uleåborg/Oulu av geologen Nils-Axel Mörner, som tog publiken med storm, och av Birgitta Mörner och Inger Widell. Milkas framhävde att de solidariserar sig med den finska miljörörelsens starka motstånd mot en utbyggnad av den finska kärnkraften och kritiserade starkt atomavfallsföretagets Posivas planer på att förstora det slutlager för högaktivt avfall som håller på att byggas i Olkiluoto enligt KBS-metoden. Metoden håller inte alls vad den lovar, poängterade Milkas. Nya observationsfakta avslöjar bluffen. Olkiluoto har, de facto, mycket dåliga geologiska förutsättningar för ett slutförvar.

Milkas har otaliga gånger, på olika sätt, visat sin solidaritet med anti-atomkraftsrörelsen inte bara i Finland utan även i Baltikum och Öst-Europa. Detta stöd och engagemang uppskattas högt.

Sedan Finlands regering i februari 2005 gav grönt ljus för byggandet av den olycksaliga Olkiluoto 3 (OL 3) reaktorn har den finska anti-atomkraftsrörelsen upplevt en hel del “små segrar”. 

• I januari 2007 förkastade ministeriet Cogema/Arevas ansökan om att leta uran i östra Nyland alleles i närheten av Helsingfors.
• I norra Finland och i norra Karelen, där gruvbolag visar intresse för uranbrytning, bildades under åren 2006 och 2007 envisa och effektiva motståndsgrupper 
• I maj 2007 förkastade Lovisa stadsfullmäktige E.ON:s ansökan om att få bygga ett atomkraftverk i Lovisa.
• I Kristinestad, en av de fyra orter som Fennovoima (E.ON 34 %) hade som alternativ för byggandet av ett atomkraftverk, bildades oerhört snabbt en mycket stark folkrörelse mot projektet. Vid en “hearing” i Kristinestad i februari 2007 slängdes Fennovoima bokstavligen ut ur staden. I samband med hearingen överräcktes ca 4.500 underskrifter mot atomkraft I Kristinestad. 
• Även i Pyhäjoki (något söder om Uleåborg/Oulu), ett annat alternativ för Fennovoimas atomkraftsbygge, bildades snabbt en ytterst aktiv motståndsgrupp. I augusti 2007 öppnades en internet-namninsamling mot projektet. Uppropet inbringade ca.1.700 underskrifter . I oktober 2007 undertecknade över 500 ortsbor under en enda vecka ett krav på folkomröstning.  Fullmäktige sade dock nej. I December 2007 grundades föreningen Pro Hanhikivi för ett kärnkraftsfritt Pyhäjoki. I oktober 2008 deltog Pro Hanhikivi i kommunalvalet under namnet “För Framtiden” och kammade hem 4 fullmäktigeplatser av 21.
• På de två övriga orter där Fennovoima är aktiv, dvs. Simo (något norr om Kemi i norra Finland) och Ruotsinpyhtää (i södra Finland, ca 160 km österut från Helsingfors) finns det också aktiva grupper som starkt motsätter sig atomkraft.
• Uranbrytningsmotståndet fick ett ordentligt lyft i augusti 2008 när biskopen i Kuopio stift i höll en mycket kraftfull predikan mot uranbrytning i Eno kyrka i norra Karelen.
• Och sist men inte minst: OL 3 reaktorbygget ligger redan minst 3 år efter i tidtabellen och tilläggskostnaderna uppgår redan i det här skedet till ca 1,5 miljarder euro.

Men segern är ännu långt borta:

• Vi måste stoppa OL 3 bygget.
• Vi måste stoppa Fennovoima, TVO och Fortum som har miljökonsekvensbedömningar på gång för 3 nya atomkraftverk.
• Vi måste stoppa uranbrytning i Finland.
• Vi måste förhindra att det slutlager för högaktivt avfall som byggs i Olkiluoto någonsin tas i bruk.

Mycket jobb alltså – men vi ger inte upp!

Ulla Klötzer, 27 januari 2009,
aktiv inom rörelserna Kvinnor Mot Atomkraft och Kvinnor för Fred i Finland.