Remiss angående “Effektivare identifiering, beskrivning och bedömning av miljökonsekvenser” (remissmissiv 2012-08-17 M2012/2031/R)

Se: http://www.regeringen.se/sb/d/16399/a/197400
där remissmissivet (PDF, 102 KB) och promemorian (PDF, 869 KB) ”Effektivare identifiering, beskrivning och bedömning av miljökonsekvenser” kan laddas ned.

PDF, 66 KB

30 oktober 2012

Till Miljödepartementet.

Angående
“Effektivare identifiering, beskrivning och bedömning av miljökonsekvenser”(remissmissiv 2012-08-17 M2012/2031/R)

I remissmissivet 2012-08-17 (M2012/2031/R) angående “Effektivare identifiering, beskrivning och bedömning av miljökonsekvenser” efterfrågas synpunkter särskilt kring åtgärder som kan ”bidra till att resurserna läggs på rätt ställe”. Nedan, efter en kort kommentar om kort- och långsiktiga effekter, beskrivs två förslag till bättre resursanvändning.

Effekter på människors hälsa och miljön på kort och lång sikt

Hållbar utveckling innebär att man tar hänsyn till både kort- och långsiktiga effekter. Det föreslås då att formuleringen ”effekter på människors hälsa och miljön” ändras till ”effekter på människors hälsa och miljön på såväl kort som lång sikt”.

En kort allmän förklaring om hur projektet främjar hållbar utveckling

Ett sätt att lägga resurser på rätt ställe är att först kräva en kort allmän förklaring av hur projektet främjar hållbar utveckling enligt Miljöbalkens 1 kapitel. Detta steg ska ha en kort handläggnings-tid och ha som mål att minska belastningen på rättssystemet med ansökningar som inte främjar en hållbar utveckling, genom avslag på ansökan p.g.a. att denna målsättning i Miljöbalkens 1 kapitel inte uppfylls.

Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) och samråd ska genomföras av en från verksamhetsutövaren oberoende part

Ett annat sätt att lägga resurser på rätt ställe är att miljökonsekvensbeskrivningen (MKB:n) och samråd genomförs av en från verksamhetsutövaren oberoende part. Detta skulle göra att eventuella negativa effekter har bättre möjlighet att komma fram i ett tidigt skede. För en verksamhetsutövare kan det finnas en intressekonflikt mellan önskan att få projektet godkänt och viljan att beskriva eventuella negativa effekter. Resultat kan bli flera kostsamma remiss-rundor och bortkastad tid, särskilt för stora projekt som kostar miljarder kronor.

Frågan är då vad som kan räknas som en ”från verksamhetsutövare oberoende part”. Ett sätt att hantera detta problem är att ha ett certifieringssystem för parter som genomför miljökonsekvens-beskrivningar och samråd.

När det gäller hantering av kärnkraftsavfall är det särskilt viktigt att beslutsprocessen blir mer effektiv med hänsyn till att staten får det långsiktiga ansvaret. Dessutom har staten kontroll över kärnavfallsfonden, trots att det är kärnkraftsindustrins pengar, och har därmed ansvar för att pengarna används på bästa sätt. ”Producentansvaret” när det gäller kärnkraftsavfall ligger redan nu ju inte enbart på producenten.

Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Milkas