Seminarium 25 november 2020: Säker förvaring av kärnavfall i Forsmark?

Författare
Miljörörelsens kärnavfallssekretariat (Milkas)
2020-11-25

Uppdaterad 16 december 2020
- Videoinspelning från livesändningen är under bearbetning.
- Annonsnytt och veckans nummer 16 december 2020

Rapport publicerat i Annonsnytt 16 december 2020 (PDF, 8 sid., 3,9 MB) | Program (PDF, 258 KB) | Presentation av Göran Bryntse, Milkas | Presentation av Ansi Gerhardsson, SSM | Presenation av Ida Lindén, Länsstyrlsen Uppsala | Inlägg av Bertil Alm (C) | Inlägg av Hans Jivander | Presentationer av de medverkande: Ansi Gerhardsson, Ida Linden, Göran Bryntse, Kirsti Kolthoff, Ewa Larsson, Hans Å Jivander, Bertil Alm, Maria Gardfjell, Miles Goldstick, Gret-Lis Grönlund

Säkerförvaring av kärnavfall i Forsmark, 25 november 2020, rapport, sid. 1

Miljörörelsens kärnavfallssekretariat, Milkas
INBJUDER TILL SAMTAL OM

Säker förvaring av kärnavfall i Forsmark?

Milkas hälsar välkommen och bidrar med detta seminarium till att ge en bred information och samtal om förslaget att förvara radioaktivt kärnavfall i Forsmark enligt SKBs planer som fått stöd av kommunfullmäktige i Östhammar och SSM, Strålsäkerhetsmyndigheten.

Datum och tid: onsdag 25 november 2020 kl. 13.00 – 16.00 inkl. fikapaus.

Program (PDF, 258 KB)

Inledning med inspelat inlägg från interpellationsdiskussion i Riksdagen med Isabella Lövin (MP), Miljöminister och klimatminister samt vice statsminister, se
https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/slutforvar-for-anvant-karnbransle_H81065

Lägesrapporter inför regeringsbeslut

Fikapaus 14.30 - 15.00

När kan regeringen vara mogen för beslut?

Moderator: Kirsti Kolthoff, Milkas

För kommentarer och synpunkter medverkar Bertil Alm (C), Östhammars kommunstyrelse och Milkas informationssekreterare Miles Goldstick. Samordnare: Gret-Lis Grönlund, Milkas styrelse.

Inlägg av Bertil Alm (C)

(I arkivet av Bertil Alm, inkl. reservation i kommunfullmäktiga 2020 och 1995.)

Två frågor
1. SSM och kärntekniklagen har fått stort fokus. När kommer MMD:s frågor att bli besvarade av någon organisation/myndighet som har miljöbalken som kompetensområde?
2. När svar på avvägningen mellan BMT (bästa möjliga teknik) och BAT (bästa tillgängliga teknik)?

Jag har varit engagerad i slutförvarsfrågan de senaste 40 åren. Och minns samtal jag hade med Staffan Westerlund, den första innehavaren av professuren i miljörätt vid Uppsala universitet från 1992. Han avled för 8 år sedan. Han försökte lugna mig med att det är juridiken som kommer att avgöra slutförvarsfrågan, underförstått då att det är miljöbalken som vinner över speciallagstiftningar.

Vi får snart se om han hade rätt. Vi vet att två lagstiftningar står mot varande kärntekniklagen och miljöbalken.

Igår hade vi i kommunstyrelsen uppe att yttra oss till Förvaltningsrätten om ett överklagande från 7 kommunmedborgare om lagligheten i kommunfullmäktiges vetobeslut. Bl a hänvisar de klagande till barnkonventionen.

Förvaltningsrätten prövar inte beslutets lämplighet i sak. Och upphäver beslutet bara om det förekommit fel i själva förfarandet vid beslutsfattandet eller att beslutet strider mot lag eller annan författning.

Kommunstyrelsen beslutade att yttra att det inte fanns grund för att upphäva fullmäktiges beslut. I min reservation till beslutet igår skrev jag:

"Frågan om kommunfullmäktiges beslut är förenligt med lag eller annan författning är intressant."

Tillåtlighet ”vetobeslutet” återfinns endast i miljöbalken. I kommunens yttrande hänvisas till Strålsäkerhetsmyndighetens expertkunskaper. Den myndigheten är expertmyndighet enligt kärntekniklagen. Men vid prövningen enligt miljöbalken är det Mark- och miljödomstolen som är expertmyndighet.

Jag hänvisade till min reservation i kommunfullmäktige 2020-10-13 och där citerade jag domstolens ordförande rådman Anders Lillienau som på direkt fråga vid domstolens presskonferens svarade att domstolens yttrande skulle tolkas som ett Nej.

De frågor som Mark- och miljödomstolen tog upp i sitt yttrande om osäkerheter om kapselns skyddsförmåga har ännu inte behandlats av någon som hade domstolens perspektiv på frågan dvs utifrån miljöbalken. Kärnavfallsrådets yttrande från september förra året kan också tolkas som att det fortfarande finns stora fråge­tecken.

Det ska då noteras att den stegvisa prövningsprocessen sker senare när tillstånd lämnats en­ligt kärntekniklagen. Någon motsvarighet till stegvis prövning finns inte enligt miljöbalken.

Att Strålsäker­hetsmyndigheten först tillstyrkt ansökan och även efter Mark- och miljödomstolens tydliga kritik och SKB:s kompletteringar kommit till samma slutsats som tidigare ändrar inte sakför­hållandet att bedömningen ska ske även enligt miljöbalken och någon med domstolens kom­petens. Detta perspektiv saknas fortfarande.

Det överklagade beslutet avser tillåtlighet enligt miljöbalken. Miljöbalkens fokus ligger på att värna människa och miljö. Det är därför tveksamt om hänsyn tagits till barnkonventionen i avsaknad av en barnkonsekvensanalys.

Till detta ska ocksåläggas om en ovillkorad tillstyrkan från kommunfullmäktige kan anses ha tagit hänsyn till barnkonventionen.

Kommunfullmäktige accepterade inte ens ett rimligt och okontroversiellt villkor och som in­gått och varit en förutsättning hela tiden nämligen:

  • Vid en eventuell omprövning av verksamheten ska kommunfullmäktiges tillstyrkan inhämtas innan tillåtlighet eller tillstånd meddelas.
  • En sådan tillstyrkan ska alltid inhämtas om verksamheten kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande slag, såsom exempelvis vid byte av metod, depone­ring av avfall från nya kärnkraftsanläggningar eller deponering av andra länders an­vända kärnbränsle.

Först efter att regeringen eventuellt meddelat ett tillåtlighetsbeslut kommer tillståndsbeslut och villkor som fastställs av Mark- och miljödom­stolen. Då har kommunen yttrande- och för­slagsrätt men definitivt ingen vetorätt.

Tillstånd som meddelas av domstolen gäller sedan i princip så länge det finns en verksamhet och verksamhetsut­övare.

Inlägg av Hans Jivander

Den fråga saken gäller och som vi har att svara på är ”När kan regeringen vara mogen för beslut?” Jag svarar som medlem i Naturskyddsföreningen och ordförande för Östhammarkretsen och som suppleant i styrelsen för Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG.

Först några ord om MKG. MKG är en organisation som har Naturskyddsföreningen, föreningens länsförbund, som har kärntekniska anläggningar inom sitt område, Jordens Vänner, Fältbiologerna och Oss som huvudmän.

MKG har som syfte ”att verka för det på lång sikt miljö- och hälsomässigt bästa hanterandet av avfall från kärnteknisk verksamhet i Sverige”. MKG är konstituerad för ett långsiktigt arbete med kärnavfallsfrågor, d.v.s. frågor som rör mellanlagring eller långsiktig förvaring av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall.

MKG är en organisation som i många år arbetat kvalificerat med granskningen av SKB:s ansökan. MKG är den organisation som drivit på för att få myndigheter att ta problematiken med kopparkapslarna på allvar. Regeringens beslut kan inte ske under brådska. Jag vill poängtera att regeringen har inrättat ett särskilt vetenskapligt råd – Kärnavfallsrådet - som har till uppdrag att ge regeringen råd inför viktiga beslut i kärnavfallsfrågan. Regeringen kan inte vara mogen för beslut utan att ta hänsyn till Kärnavfallsrådets yttrande över det stora underlaget som finns efter remisshantering och yttranden under prövotiden. Och regeringen kan inte heller bortse från vad som framkommit efter Strålsäkerhetsmyndighetens och Mark- och miljödomstolens yttranden till regeringen från början av år 2018.

Här tänker jag på vikten av att allsidigt granska och utvärdera SKB:s så kallade LOT-försök som gäller hur koppar och bentonitlera reagerar under förvarsliknande förhållanden på cirka 500 meters djup i berget i Oskarshamns kommun, i det så kallade Äspölaboratoriet. Naturskyddsföreningen och MKG menar att efter kopparkorrosionsresultaten från de 20-åriga försökspaket kvalitetsgranskats av Strålsäkerhetsmyndigheten med hjälp av utländsk expertis kan de ge viktig information om lämpligheten att använda koppar som inkapslingsmaterial. Det är viktigt att SSM förutsättningslöst går till botten med kopparkorrosionsfrågan och frågar varför koppar har korroderat i den osannolikt höga grad som skett och dessutom med omfattande gropfrätning. ”Efter avslöjandet om upptaget gick kärnavfallsbolaget ut med information om upptaget av två försökspaket på sin hemsida. Bolaget säger där att resultaten från upptaget inte ska redovisas och hanteras förrän efter att regeringen har gett alla tillstånd som behövs för att få börja bygga kärnbränsleförvaret.” Citerat från MKG:s nyhetsbrev 1/2020.

Det är uppseendeväckande och anmärkningsvärt att kärnavfallsbolaget SKB som har ansvar för att långsiktigt ta hand och slutförvara det använda kärnbränslet direkt efter upptaget meddelade att bolaget hade för avsikt att undanhålla information om resultaten tills efter regeringen hade gett tillstånd att börja bygga kärnbränsleförvaret. Bara detta borde fått SSM att dra sina granskningsöron åt sig.

Av det material som hittills publicerats om upptaget av LOT-försöket drar   Naturskyddsföreningen och MKG slutsatsen att KBS-3-metoden har sådana brister vad gäller korrosion av kopparkapseln att regeringen inte kan fatta beslut att ge tillåtlighet enligt miljöbalken.

Beslutet i Östhammars kommun hösten 2020 att ge klartecken för etablering av SKB:s planerade slutförvarsanläggning innan viktiga säkerhetsutvärderingar är ett exempel på att det är lätt att bortse från och inte hålla löftet i tidigare antagna målsättningar. Östhammars kommun ska klart och tydligt enligt dokument på kommunens särskilda hemsida slutforvarforsmark.se nämligen försäkra sig om att säkerheten är den högsta möjliga när kommunen säger ja eller nej till etableringen av ett slutförvar.
Någon sådan försäkran bör kommunen inte kunnat ha fått, åtminstone om Strålsäkerhetsmyndigheten SSM arbetat enligt myndighetens värdegrund.

Regeringen kan inte ta ärendet så lättvindigt som Östhammars kommun, och se det som en brådskande åtgärd att fatta beslut innan en grundlig bedömning har gjorts av SKB:s säkerhetskoncept, med inkapsling av det använda kärnbränslet i kopparkapslar.

Presentationer av de medverkande

Ansi Gerhardsson, Ida Linden, Göran Bryntse, Kirsti Kolthoff, Ewa Larsson, Hans Å Jivander, Bertil Alm, Maria Gardfjell, Miles Goldstick, Gret-Lis Grönlund

Ansi Gerhardsson
Jag har en magisterexamen (MSc) i strålningsfysik från Stockholms universitet och är legitimerad sjukhusfysiker. Jag har arbetat på Karolinska sjukhuset/Radiumhemmet, Södersjukhuset och  på University of Michigan Hospitals i USA inom strålbehandling samt på Statens strålskyddsinstitut, SSI, innan jag kom till Miljödepartementet 2002. På departementet var en av mina huvuduppgifter hanteringen av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle. Sedan 2012 är jag chef för Strålsäkerhetsmyndighetens Slutförvarsenhet, som har haft huvudansvaret för myndighetens granskning av SKB:s ansökningar om ett system för säker hantering och slutförvaring av det använda kärnbränslet och vi deltog i mark- och miljödomstolens huvudförhandling hösten 2017.

Ida Linden
Jag är enhetschef på miljöskyddsenheten sedan drygt två år tillbaka. Innan dess har jag arbetat som handläggare på länsstyrelsen i Uppsala län men även i Västerbottens län. Jag började på länsstyrelsen i Uppsala län 2006 och arbetade då främst med förorenade områden. Jag har även arbetat som miljökonsult på ett miljöteknikföretag under en period innan jag blev chef. Jag har en geovetenskaplig utbildning från Umeå universitet i grunden.

Göran Bryntse, Tekn Dr
Ordförande i SERO, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation
Vice President of EREF, European Renewable Energies Federation
Ordförande i Milkas
Assisterande professor i Energieffektiv Teknik vid Strömstad Akademi

Kirsti Kolthoff
Freds- kvinnorätts och miljöaktivist.
Sedan 2017 har jag som Gröna Kvinnors representant i Milkas följt frågan om radioaktivt kärnavfall och förslaget om förvaring i Forsmark och deltagit konferenser och möten med SSM och Kärnavfallsrådet. Jag är bosatt sedan 11 år i Österbybruk. För Gröna kvinnor har jag lett flera projekt med projektmedel från Milkas. För Tankesmedjan Sveriges Quinnoråd, Swe Q ledde jag ett projekt med medel från Östhammars kommun 2017 – 2018 och bidrog att ge kvinnoperspektiv på förslaget till förvaret för använt kärnbränsle i Forsmark. Jag har varit ombudsman i Finansförbundet och haft förtroendet i bl. a internationella organisationer i ledningen av European Women´s Lobby och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, med konsultativ status i FN.

Ewa Larsson
Samhällsvetare och ordförande för Gröna Kvinnor.
Är aktiv politisk hantverkare sedan 40-år tillbaka, nu som ordförande i Skarpnäck samt kommunfullmäktig i Sthlm. Tidigare riksdagsledamot och ledamot i Nordiska Rådet. Har arbetat nio år med jämställd och kulturell tillväxt i riksdagens kulturutskott. Internationellt genom FN har jag arbetat med EU:s Försiktighetsprincip som alltid ska tillämpas när osäkerhet råder om teknik och hållbarhet. Gröna Kvinnor har engagerat sej i kärnkraft, kärnavfall, uranbrytning och kärnvapen sedan vi bildades.

Hans Å Jivander
Slutförvaring av kärnavfall blev jag bekant med vid arbetet på miljö- och hälsoskyddsnämnden i Östhammars kommun omkring 1980, där jag under flera år var miljöchef. Det gällde då bygget av SFR och prövningen av tillståndsfrågor.
Mellan åren 2005-2012 arbetade jag som sekreterare/utredare på kommunens slutförvarsenhet.

Efter 2012 har jag hjälpt till hålla Naturskyddsföreningen Uppsala län informerad om vad som händer med kärnkraftsfrågan, särskilt slutförvaring av kärnavfall, i Forsmark. 

Jag är miljöinspektör och har en fil kand. examen i matematik, fysik och informationsbehandling. Som senior har jag läst idéhistoria, konstvetenskap och lite astronomi på universitetet i Uppsala. Sedan början av 1970-talet är jag medlem i föreningen Folket i Bild/Kulturfront. 

Bertil Alm (C)
Ledamot av kommunfullmäktige i Östhammars kommun sedan 1980.
Engagerad i slutförvarsfrågan sedan slutet av 1970-talet i olika föreningar.
Varit med i kommunens slutförvarsorganisation sedan 1996.
Varit ordförande i kommunens MKB-grupp 2009 till 2019, nu vice ordförande i granskningsgruppen.

Maria Gardfjell (MP)
Riksdagsledamot (MP)1:e vice ordf Miljö- och jordbruksutskottet.
Ersättare i EU-nämnden, Näringsutskottet, Trafikutskottet, Försvarsutskottet och Utrikesutskottet.
Miljöpolitisk talesperson, talesperson för AI och Landsbygdspolitisk talesperson.

Miles Goldstick
Milkas informationssekreterare och aktiv i Milkas sedan det grundades i 2004. Anställd i Milkas sedan 2007. Arbetet inom anti-kärnkraftsrörelsen sedan slutet av 1970-talet. Doktorerad i Ekologi och miljövård på Sveriges Lantbruksuniversitetet, SLU, 1991. Publikationer om bl.a. uranbrytning, utarmat uran, använt kärnbränsle och transport av uran hexaflorid finns på nonuclear.se/goldstick.

Gret-Lis Grönlund
Medlem i Gröna Kvinnor och ersättare i Milkas styrelse. Jämställdhets- och miljömedveten sedan barnsben och har i yrkeslivet valt att arbeta inom samma områden med tillägg av demokrati- och solidaritetsfrågor. Som pensionär och boende både på Åland och i Östhammar är det omöjligt att inte engagera sig i kärnkraftsfrågan och särskilt i frågan om förvaring av kärnavfall i Forsmark.

Utgivningsår
2020