Strålande Spår, en film om Tjernobyl­ och Fukushimaolyckorna - Intervju med Gösta Elmquist och Bo Levin

Utgivningsdatum
2015-07-15

Se också: Levin Bo.  2015-06-26.  Strålande spår - en film av Bo Levin.

Vad hände efter katastroferna?

Författarna Gösta Elmquist och Bo Levin dokumenterar sin gripande resa till radiobestrålade platser i Sverige, Japan, Ukraina och Vitryssland efter Tjernobyl­- och Fukushima-katastroferna för att ta reda på de fruktansvärda konsekvenser som inträffade och som fortfarande finns kvar idag.

Gösta Elmquist och Bo Levin har åkt runt i Sverige och visat sin dokumentärfilm Strålande spår för allmänheten. Vid en av deras visningar träffade vi, Sanna Sanrell och Jessica Lindén från Milkas (Miljörörelsens kärnavfallssekretariat) dem. Vi såg filmen, som var mycket intressant och fängslande. Efter filmvisningen passade vi på att intervjua Gösta och Bo om deras resa genom filmen.

Hur blev ni intresserade av kärnkraftsfrågan?

Bo Levin berättade att han blev intresserad i samband med att  han reste till Sovjetunionen 2,5 år efter Tjernobylolyckan för att fotografera djur som hade blivit missbildade av strålningen. “Vissa djur hade två huvuden”, berättade Bo. Efter sin vistelse i Sovjetunionen for han hem för att publicera bilderna i Sverige.

Gösta Elmquists intresse för kärnkraftsfrågan började också genom en resa. Efter Fukushimakatastrofen besökte han Japan och genom vistelsen där insåg han att det var alldeles för lite uppmärksamhet och information om katastrofen i världen. Han beslöt sig för att närmare undersöka vad som hänt och efterforska vad som hittills dolts om Fukushima-katastrofen. Han samarbetade med en japansk guide/tolk och forskare. 

Vilket var ert starkaste möte när ni gjorde dokumentärfilmen?

Bos starkaste möte var när han befann sig på ett cancersjukhus i Ukraina. Där såg han döende patienter utan hår och det kom ständigt upp nya cancerfall. Han minns speciellt en av  patienterna där, en ung flicka. De pratades vid och under samtalet tog hon plötsligt av sig sitt hår, som alltså var en peruk. “Jag har fortfarande mardrömmar”.

Göstas starkaste minne var när han besökte ett barnhem som låg inom en radiobestrålad zon. Barnhemmet var sanerat från strålningen, men barnen fick inte gå ut och leka i parken för strålningen utanför. De fick stanna inomhus från morgon till kväll och när föräldrarna hämtade och lämnade barnen var föräldrarna tvungna att vara klädda i vita helkroppsoveraller.

Varför gjorde ni Strålande Spår?

De gjorde dokumentärfilmen för att de vill informera och påminna folk om kärnkraftens historia och om alla drabbade offer. De har hittills besökt ett 15-­tal platser i Sverige med filmen och lett uppföljande diskussioner. De kommer fortsätta göra detta i vår. De har bl a besökt folkhögskolor och planerar att följa upp filmen med ytterligare en resa till Japan och till kärnkraftsbygget i Finland.

Vad tycker ni om KBS-­3­ metoden som SKB har tagit fram  (= ett slutförvar 500 meter under marken där kärnkraftsavfallet ska förvaras minst 100 000 år)?

Bo är tveksam över den metoden och dess säkerhet eftersom den måste hålla minst två istider och minst 200 jordbävningar. Han är också skeptisk till hur informationen om förvaret ska kunna föras vidare till framtida generationer. “Det är ett gemensamt problem för oss alla".

Strålande Spår går att se på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=4x-JfFRH-c4) och kan beställas från Folkkampanjens kansli.

För att kontakta Bo Levin, mejla honom: bolevin1@hotmail.com.

Utgivningsår