Kopparkapslarna fungerar inte för ett slutförvar av kärnbränsle

Publicerad 12 februari 2021 på Ny Tekniks hemsida på:
https://www.nyteknik.se/opinion/kopparkapslarna-fungerar-inte-for-ett-slutforvar-av-karnbransle-7009622

"Kopparkapslarna fungerar inte för ett slutförvar av kärnbränsle"

DEBATT. Det är anmärkningsvärt att Strålsäkerhetsmyndigheten till skillnad från Miljödomstolen och landets främsta korrosionsforskare ställer sig bakom att olegerad koppar duger som barriärmaterial i 100 000 år, skriver Göran Bryntse.

I fjol togs två testkapslar upp ur underjorden vid Oskarshamn efter 20 års förvaring för att undersöka bland annat kopparkapslarnas hållbarhet. Resultatet var förödande för kärnkraftsindustrins KBS-metod.

Korrosionen kan vara 1 000 gånger snabbare än vad Svensk Kärnbränslehantering, SKB, hävdar. Det kan innebära att kapslarna kan börja läcka radioaktivitet om 100 år istället för de 100 000 år som behövs.

Försöket med kapslarna är dessutom ur vetenskaplig synvinkel undermåligt, av flera skäl.

Kapslarna har till exempel inte varit utsatta för gammastrålning trots att man vet att en sådan kan påskynda korrosionen. Upptagningen och analysen av testkapslarna har dessutom omgetts av stort hemlighetsmakeri. Transparens och offentlighetsprincipen har kringgåtts både av SKB och Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM.

Korrosionsforskare vid KTH har i en inlaga konstaterat att det LOT-försöket (Long Term Test) har visat på så omfattande korrosion att det innebär en katastrof för KBS-metodens trovärdighet. Även Miljödomstolen konstaterade i sin dom 2018 att kapslarna inte håller vad SKB lovar.

Schweiziska försök av flera materialkombinationer, de så kallade FEBEX-försöken, har visat att den svenska metoden med olegerad koppar var det sämsta materialet ur korrosionssynvinkel av de som testades.

Det som händer är att koppar reagerar med svavel-, klor-,  karbonat- och hydroxidsalter och med vattenmolekylerna i grundvattnet. Det finns även en påverkan av bakterier. Det leder bland annat till spänningskorrosion, gropfrätning och väteförsprödning. Den omgivande bentonitleran är inte sprickfri vilket ytterligare ökar kopparkorrosionen.

SKB:s bortförklaringar av den omfattande korrosionen som dokumenterats i LOT-försöken är inte trovärdiga och ett övergrepp på evidensbaserad vetenskap. Kombinerat med det omfattande hemlighetsmakerier som både SKB och SSM ägnar sig åt är hela situationen oacceptabel.

Det finns alternativ till olegerad koppar som barriärmaterial. Inom industrin används palladiumlegerat titan eller tantal-legeringar för liknande miljöer. Korrosionen på metallföremål i regalskeppet Vasa visade att tennlegerad koppar (brons) var drygt hundra gånger mer motståndskraftig än olegerad koppar.

Olegerad koppar måste nu överges som barriärmaterial för kapslar för högaktivt kärnkraftsavfall som ska hålla i 100 000 år. Det är anmärkningsvärt att Strålsäkerhetsmyndigheten, till skillnad från Miljödomstolen och landets främsta korrosionsforskare, gått på kärnkraftindustrins bluff om att olegerad koppar duger som barriärmaterial i 100 000 år.

Regeringen kan därför omöjligen godkänna KBS-metoden i nuvarande läge utan bör kräva alternativa lösningar och mer forskning. Det är inte bråttom med beslut om slutförvarstekniken. I Japan till exempel tänker man inte ta sådana beslut före 2035. Och vi har tid att vänta. Slutförvaret kan ändå inte förslutas före 2090 på grund av avklingningstiden för radioaktivitet från den sist stängda reaktorn.

Den som vill läsa mer om allt hemlighetsmakeri och om alla korrosionsproblem kan läsa vidare på sajten MKG.se, som är Naturskyddsföreningens och Jordens Vänners informationskanal om kärnkraftsavfall.

Göran Bryntse, teknisk doktor,
ordförande i Milkas, Miljörörelsens kärnavfallssekretariat