Källa: Regeringskansiets rättsdatabaser och http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20080715.htm
Se: PDF (19 KB) av förändringen utfärdad den 10 november 2011.
Se: PDF (59 KB) av förändringen utfärdad den 2 oktober 2008.
Se: SFS nr: 1981:671 upphävd 2008-01-01
Observera att det kan förekomma fel i författningstexterna. Bilagor till författningarna saknas.
Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen.
SFS nr: 2008:715
Departement/
myndighet: Miljödepartementet
Rubrik: Förordning (2008:715) om finansiella åtgärder för
hanteringen av
restprodukter från kärnteknisk verksamhet
Utfärdad: 2008-07-03
Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1120
Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser om finansiering av
hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet.
2 § I denna förordning avses med
finansieringslagen: lagen (2006:647) om finansiella åtgärder
för hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet,
Studsvikslagen: lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.,
reaktorinnehavare: den som har tillstånd enligt lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet att inneha eller driva en eller flera
kärnkraftsreaktorer som inte permanent har ställts av,
grundkostnaden: summan av de förväntade kostnaderna för
åtgärder och verksamhet som avses i 4 § 1-3 finansieringslagen,
merkostnaden: summan av de förväntade kostnaderna för
verksamhet som avses i 4 § 4-9 finansieringslagen,
finansieringsbelopp: ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
de återstående grundkostnaderna och merkostnaderna för de
restprodukter som har uppkommit då beräkningen görs och de
medel som har fonderats för dessa kostnader,
kompletteringsbelopp: ett belopp som motsvarar en skälig
uppskattning av kostnader som avses i 4 § 1-3
finansieringslagen och som kan uppkomma till följd av
oplanerade händelser.
Termer och uttryck som i övrigt används i denna förordning har
samma betydelse som i finansieringslagen.
Kärnavfallsavgift för reaktorinnehavare
3 § En reaktorinnehavare ska, i samråd med övriga
reaktorinnehavare, upprätta en kostnadsberäkning och ge in den
till Strålsäkerhetsmyndigheten senast den 7 januari vart tredje
år. I kostnadsberäkningen ska
1. anges den totala grundkostnaden för samtliga
reaktorinnehavare,
2. anges den del av den totala grundkostnaden som är gemensam
för samtliga reaktorinnehavare,
3. för varje reaktorinnehavare anges
a) den del av den totala grundkostnaden som är hänförlig till
reaktorinnehavarens reaktorer,
b) hur stor andel av den totala mängden uppkomna och förväntade
restprodukter som utgörs av restprodukter från
reaktorinnehavarens reaktorer, och
c) den del av den totala grundkostnaden som bör läggas till
grund för reaktorinnehavarens finansieringsbelopp,
4. anges det kompletteringsbelopp som bör gälla för varje
reaktorinnehavare,
5. anges hur mycket energi som varje reaktorinnehavare planerar
att leverera under de närmast kommande tre kalenderåren efter
det att kostnadsberäkningen senast ska ha givits in, och
6. anges de kostnader som förväntas uppkomma under vart och ett
av de närmast kommande tre kalenderåren efter det att
kostnadsberäkningen senast ska ha givits in för
a) behandling, mellanlagring och slutförvaring av använt
kärnbränsle,
b) avställnings- och servicedrift, specificerat för varje
reaktor, och
c) rivning, inklusive mellanlagring och slutförvaring av
kärnavfall från rivningen, specificerat för varje reaktor.
4 § I kostnadsberäkningen enligt 3 § ska varje reaktor, som
inte permanent har ställts av, anses ha
1. en total driftstid om 40 år, och
2. en återstående driftstid om minst sex år, om det inte finns
skäl att anta att driften kan komma att upphöra dessförinnan.
5 § Om det finns särskilda skäl, får Strålsäkerhetsmyndigheten
förelägga en reaktorinnehavare att ge in kostnadsberäkningen
tidigare än vad som anges i 3 § eller att ge in en
kompletterande beräkning.
6 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska för var och en av
reaktorinnehavarna upprätta ett förslag till den
kärnavfallsavgift som reaktorinnehavaren ska betala de närmast
kommande tre kalenderåren efter det att kostnadsberäkningen
enligt 3 § senast ska ha givits in.
Strålsäkerhetsmyndigheten ska upprätta förslaget
1. med utgångspunkt från kostnadsberäkningen enligt 3 §,
2. med beaktande av den totala merkostnaden, och
3. så att samtliga förväntade kostnader, sedan hänsyn tagits
till vad som tidigare har betalats, kan förväntas bli täckta av
de avgifter som reaktorinnehavaren kommer att betala under
reaktorernas återstående driftstid.
Den föreslagna avgiften ska anges i kronor per levererad
kilowattimme elström.
Strålsäkerhetsmyndigheten ska ge reaktorinnehavaren samt
berörda myndigheter, kommuner och organisationer tillfälle att
yttra sig över avgiftsförslaget.
7 § Strålsäkerhetsmyndigheten får, om en kompletterande
kostnadsberäkning har givits in eller om det finns särskilda
skäl för det, upprätta ett förslag enligt 6 § som avser en
kortare period än tre år.
8 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska inom nio månader från det att
kostnadsberäkningen enligt 3 § senast ska ha givits in, lämna
avgiftsförslaget enligt 6 § till regeringen för beslut om
kärnavfallsavgiften.
Av förslaget ska framgå
1. vilken avgift som förordas för den period som avses,
2. hur den gemensamma grundkostnaden fördelas på varje
reaktorinnehavare,
3. grundkostnaden för varje reaktorinnehavare,
4. de närmare skälen för bedömningen i de fall som denna
avviker från reaktorinnehavarens beräkningar,
5. merkostnaden och beräkningsunderlaget för denna, och
6. vilka faktorer som anses vara särskilt kritiska för
kostnadsutvecklingen.
Kärnavfallsavgift för övriga avgiftsskyldiga tillståndshavare
9 § En avgiftsskyldig tillståndshavare som inte är
reaktorinnehavare ska, enskilt eller i samråd med en eller
flera andra tillståndshavare, upprätta en kostnadsberäkning och
ge in den till Strålsäkerhetsmyndigheten senast den 7 januari
vart tredje år. I kostnadsberäkningen ska anges
1. den totala grundkostnaden för de anläggningar som omfattas
av tillståndshavarens eller de samrådande tillståndshavarnas
tillstånd,
2. den förväntade återstående driftstiden för anläggningar som
inte permanent har ställts av,
3. vilka åtgärder och vilken verksamhet som kan berättiga till
sådan ersättning som avses i 17 § finansieringslagen,
4. den del av den totala grundkostnaden som bör läggas till
grund för finansieringsbeloppet, och
5. de kostnader som förväntas uppkomma under vart och ett av de
närmast kommande tre kalenderåren efter det att
kostnadsberäkningen senast ska ha givits in för
a) behandling, mellanlagring och slutförvaring av kärnavfall
och kärnämne som inte ska användas igen,
b) avställnings- och servicedrift, specificerat för varje
kärnteknisk anläggning, och
c) rivning, inklusive mellanlagring och slutförvaring av
kärnavfall från rivningen, specificerat för varje anläggning.
Första stycket gäller inte anläggningar som omfattas av en
kostnadsberäkning enligt 3 §.
10 § Om det finns särskilda skäl, får Strålsäkerhetsmyndigheten
förelägga en tillståndshavare att ge in kostnadsberäkningen
tidigare än vad som anges i 9 § eller att ge in en
kompletterande beräkning.
11 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska upprätta ett förslag till
den kärnavfallsavgift som tillståndshavaren ska betala de
närmast kommande tre kalenderåren efter det att
kostnadsberäkningen enligt 9 § senast ska ha givits in.
Strålsäkerhetsmyndigheten ska upprätta förslaget
1. med utgångspunkt från kostnadsberäkningen enligt 9 §,
2. med beaktande av den totala merkostnaden och, i förekommande
fall, tillståndshavarens rätt till sådan ersättning som avses i
17 § finansieringslagen, och
3. så att samtliga förväntade kostnader för en anläggning som
inte permanent har ställts av, sedan hänsyn tagits till vad som
tidigare har betalats, kan förväntas bli täckta av de avgifter
som tillståndshavaren kommer att betala under anläggningens
förväntade återstående driftstid.
Förslaget till avgift för en anläggning som permanent har
ställts av ska upprättas så att samtliga förväntade kostnader,
sedan hänsyn tagits till vad som tidigare har betalats, kan
förväntas bli täckta av de avgifter som tillståndshavaren
kommer att betala de närmast kommande tre kalenderåren. Om det
finns särskilda skäl, får förslaget upprättas så att
kostnaderna kan förväntas bli täckta under en kortare eller
längre tidsperiod.
12 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska ge tillståndshavaren
tillfälle att yttra sig över ett förslag till avgift enligt 11
§.
13 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska, med utgångspunkt från
förslaget enligt 11 §, besluta om den kärnavfallsavgift som
tillståndshavaren ska betala de närmast kommande tre
kalenderåren efter det att kostnadsberäkningen enligt 9 §
senast ska ha givits in.
Strålsäkerhetsmyndigheten ska med ett eget förslag lämna över
ett ärende enligt första stycket till regeringen för beslut om
kärnavfallsavgift i de fall då
1. ärendet gäller en kärnkraftsreaktor som permanent har
ställts av efter den 31 december 1995, eller
2. ärendet har principiell betydelse eller annars är av
särskild vikt.
Ett överlämnande enligt andra stycket ska ske inom sex månader
från det att kostnadsberäkningen senast ska ha givits in enligt
9 §.
14 § Strålsäkerhetsmyndigheten får, om en kompletterande
kostnadsberäkning har givits in eller om det finns särskilda
skäl för det, upprätta förslag till kärnavfallsavgift enligt 11
§ och besluta om avgiften enligt 13 § för en kortare period än
tre år.
15 § Av ett beslut eller förslag om kärnavfallsavgift enligt 13
§ ska, utöver avgiftens storlek, framgå
1. grundkostnaden för respektive anläggning,
2. hur, i förekommande fall, den del av grundkostnaden som är
gemensam fördelas på varje tillståndshavare,
3. de närmare skälen för bedömningen i de fall som denna
avviker från tillståndshavarens beräkningar,
4. merkostnaden och beräkningsunderlaget för denna, och
5. vilka faktorer som anses vara särskilt kritiska för
kostnadsutvecklingen.
Betalning av kärnavfallsavgiften
16 § En kärnavfallsavgift enligt 3-8 §§ ska betalas kvartalsvis
till Kärnavfallsfonden senast en månad efter varje
kalenderkvartals utgång.
En kärnavfallsavgift enligt 9-15 §§ ska betalas årsvis till
Kärnavfallsfonden senast en månad efter varje kalenderårs
utgång.
Dispens från skyldigheten att betala kärnavfallsavgift
17 § Strålsäkerhetsmyndigheten får besluta om en sådan dispens
från avgiftsskyldigheten som avses i 8 § finansieringslagen och
om omfattningen av de säkerheter som i så fall ska ställas.
Bestämmelser om säkerheterna finns i 24-26 §§.
Förvaltning av avgiftsmedlen
18 § Kärnavfallsfonden ska för de avgiftsskyldigas räkning
förvalta de inbetalade kärnavfallsavgifterna i en fond. Även
sådana avgifter som har betalats enligt Studsvikslagen ska
förvaltas i fonden.
19 § Fondens medel ska placeras på räntebärande konto i
Riksgäldskontoret, i skuldförbindelser utfärdade av staten
eller i skuldförbindelser utgivna enligt lagen (2003:1223) om
utgivning av säkerställda obligationer.
Fonden ska förvaltas så att kraven på god avkastning och
tillfredsställande betalningsberedskap tillgodoses.
Avkastningen på fondens medel ska läggas till kapitalet.
Förordning (2009:294).
Säkerheter för reaktorinnehavare
20 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska, med utgångspunkt från den
kostnadsberäkning som lämnas enligt 3 §, upprätta förslag till
finansieringsbelopp och kompletteringsbelopp för varje
reaktorinnehavare.
Förslaget ska lämnas till regeringen för beslut om
finansieringsbelopp och kompletteringsbelopp tillsammans med
det avgiftsförslag som avses i 8 §.
21 § En reaktorinnehavare ska till Kärnavfallsfonden ställa
godtagbara säkerheter motsvarande de finansieringsbelopp och
kompletteringsbelopp som regeringen har beslutat.
Säkerheterna ska vara utan tidsbegränsning och får inte utgöras
av fastighet på vilken det bedrivs kärnteknisk verksamhet.
Säkerheterna ska förvaltas av Riksgäldskontoret.
22 § Om regeringen begär det ska Riksgäldskontoret, innan de
säkerheter som avses i 21 § prövas, yttra sig i frågan om
säkerheterna är godtagbara. Om det behövs för att säkerställa
statens rätt, ska Riksgäldskontoret föreslå de villkor som
säkerheterna bör förenas med.
Säkerheter för övriga avgiftsskyldiga tillståndshavare
23 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska, med utgångspunkt från den
kostnadsberäkning som lämnas enligt 9 §, besluta om
finansieringsbeloppet för en avgiftsskyldig tillståndshavare
som inte är reaktorinnehavare.
24 § En avgiftsskyldig tillståndshavare som inte är
reaktorinnehavare ska till Kärnavfallsfonden ställa godtagbara
säkerheter motsvarande det beslutade finansieringsbeloppet
eller, om tillståndshavaren har beviljats sådan dispens som
avses i 17 §, samtliga återstående grundkostnader och
merkostnader.
Säkerheterna ska förvaltas av Riksgäldskontoret.
25 § Riksgäldskontoret ska pröva sådana säkerheter som avses i
24 §. Om det behövs för att säkerställa statens rätt, får
Riksgäldskontoret förena säkerheterna med villkor.
Riksgäldskontoret ska med ett eget yttrande lämna över ett
ärende enligt första stycket till regeringen för prövning av
säkerheterna i de fall ärendet har principiell betydelse eller
annars är av särskild vikt.
Tilläggssäkerheter
26 § Riksgäldskontoret får besluta att en reaktorinnehavare
eller annan avgiftsskyldig tillståndshavare ska ställa
godtagbara tilläggssäkerheter motsvarande visst belopp, om
1. säkerheternas värde, i förhållande till den tid som återstår
tills skyldigheten att betala kärnavfallsavgift och ställa
säkerhet upphör enligt 11 § finansieringslagen, har försämrats
i betydande mån, eller
2. sådana villkor som avses i 22 § andra meningen eller 25 §
första stycket andra meningen denna förordning har åsidosatts.
Riksgäldskontoret ska pröva och förvalta tilläggssäkerheterna.
Tilläggssäkerheterna ska ställas till Kärnavfallsfonden.
Användning av säkerheter
27 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska anmäla till regeringen att
ställda säkerheter bör tas i anspråk, om
1. det kan antas att fonderade medel inte räcker för att täcka
de kostnader enligt 4 § finansieringslagen som omfattas av
säkerheterna, och
2. den avgiftsskyldige tillståndshavaren inte vidtar de
åtgärder eller tillskjuter de medel som behövs.
Riskbedömning och riskavgifter
28 § Riksgäldskontoret ska vart tredje år besluta om statens
kreditrisk avseende säkerheter ställda enligt 21 §.
29 § Riksgäldskontoret får, med beaktande av den kreditrisk som
avses i 28 §, besluta att en reaktorinnehavare ska betala
riskavgift motsvarande statens förväntade kostnad för
kreditrisken om
1. kreditvärdigheten avseende ställda säkerheter, i förhållande
till den tid som återstår tills skyldigheten att betala
kärnavfallsavgift och ställa säkerhet upphör enligt 11 §
finansieringslagen, bedöms ligga under en viss nivå enligt
föreskrifter som Riksgäldskontoret har meddelat enligt 51 §
denna förordning, eller
2. sådana villkor som avses i 22 § andra meningen denna
förordning har åsidosatts.
Riskavgift ska betalas till Riksgäldskontoret.
Användning och utbetalning av fonderade avgiftsmedel
30 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om hur och i
vilken utsträckning fonderade avgiftsmedel får användas för de
kostnader som reaktorinnehavare och övriga avgiftsskyldiga
tillståndshavare förväntas få under en viss kommande tidsperiod
för åtgärder och verksamhet som ingår i de kostnadsberäkningar
som har använts då kärnavfallsavgiften beslutades.
Fonderade avgiftsmedel betalas ut i förskott för
kalenderkvartal till reaktorinnehavare och övriga
avgiftsskyldiga tillståndshavare efter ansökan. I ansökan om
utbetalning ska det anges vilka åtgärder som de utbetalade
medlen ska täcka.
31 § /Upphör att gälla U:2012-01-01/
Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om i vilken
utsträckning fonderade avgiftsmedel får användas för att
ersätta en kommun för sådana informationskostnader som avses i
4 § 8 finansieringslagen. Ersättningen får bestämmas till högst
5 miljoner kronor per kommun och tolvmånadersperiod för
kommuner där det görs undersökningar för lokalisering av
slutförvar för använt kärnbränsle eller där en anläggning för
sådant slutförvar planeras eller byggs.
Ersättningen betalas ut i förskott efter ansökan. Ansökan ska
ha inkommit till Strålsäkerhetsmyndigheten senast tre månader
före den period som ansökan avser. I ansökan ska det anges
vilka informationskostnader som ersättningen ska täcka.
31 § /Träder i kraft I:2012-01-01/
Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om i vilken
utsträckning fonderade avgiftsmedel får användas för att
ersätta kommuner för sådana informationskostnader som avses i
4 § 8 finansieringslagen. Ersättningen får bestämmas till
högst 10 miljoner kronor per kommun och kalenderår för
kommuner där en anläggning för slutförvar för använt
kärnbränsle planeras eller byggs.
Ersättningen betalas ut i förskott efter ansökan. Ansökan ska
ha inkommit till Strålsäkerhetsmyndigheten senast tre månader
före den period som ansökan avser. I ansökan ska det anges
vilka informationskostnader som ersättningen ska täcka.
Förordning (2011:1120).
32 § /Upphör att gälla U:2012-01-01/
Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om i vilken
utsträckning fonderade avgiftsmedel får användas för sådant
stöd till ideella föreningar som avses i 4 § 9
finansieringslagen.
Stöd får endast lämnas till ideella föreningar som
1. utnyttjar rätten att delta i sådant samråd som föreskrivs i
6 kap. 4 § första stycket andra meningen miljöbalken avseende
anläggning för hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle,
2. har en styrelse som utses av medlemmarna under demokratiska
former och årligen håller stämma som medlemmarna får delta i,
3. har stadgar som beslutas av stämman och anger föreningens
namn och ändamål, hur beslut fattas, hur styrelsen utses samt
hur revisorer som kontrollerar styrelsens verksamhet utses,
4. inte har näringsverksamhet som sin huvudsakliga
inkomstkälla, och
5. har minst 1 000 medlemmar, eller är en sammanslutning av
ideella föreningar som tillsammans har minst 1 000 olika
personer som medlemmar och där varje förening som ingår
uppfyller kraven i 2 och 4.
Stöd får lämnas med högst 2,5 miljoner kronor per förening och
kalenderår och med totalt högst 3 miljoner kronor per
kalenderår. Förordning (2008:794).
32 § /Träder i kraft I:2012-01-01/
Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om i vilken
utsträckning fonderade avgiftsmedel får användas för sådant
stöd till ideella föreningar som avses i 4 § 9
finansieringslagen.
Stöd får endast lämnas till ideella föreningar som
1. utnyttjar rätten att delta i sådant samråd som föreskrivs i
6 kap. 4 § första stycket andra meningen miljöbalken avseende
anläggning för hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle,
2. har en styrelse som utses av medlemmarna under demokratiska
former och årligen håller stämma som medlemmarna får delta i,
3. har stadgar som beslutas av stämman och anger föreningens
namn och ändamål, hur beslut fattas, hur styrelsen utses samt
hur revisorer som kontrollerar styrelsens verksamhet utses,
4. inte har näringsverksamhet som sin huvudsakliga
inkomstkälla, och
5. har minst 1 000 medlemmar, eller är en sammanslutning av
ideella föreningar som tillsammans har minst 1 000 olika
personer som medlemmar och där varje förening som ingår
uppfyller kraven i 2 och 4.
Stöd får lämnas med högst 2,5 miljoner kronor per förening och
kalenderår och med totalt högst 3,5 miljoner kronor per
kalenderår. Förordning (2011:1120).
33 § Stöd enligt 32 § ska avse föreningens kostnader för att
delta i samrådsförfaranden enligt 6 kap. miljöbalken eller
5 c § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och yttra sig
enligt 6 kap. 8 § första stycket miljöbalken över ansökan om
tillstånd och miljökonsekvensbeskrivning för en anläggning för
hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle samt
kostnader för att kunna följa och bedöma frågor som rör
slutförvaring av använt kärnbränsle och slutförvaringens
påverkan på människors hälsa eller miljön. Kostnaderna får
omfatta lönekostnader, lokalkostnader och övriga administrativa
kostnader. Stödet får inte avse kostnader för information
riktad direkt till allmänheten utöver vad som avser det utökade
samrådsförfarandet. Stödet får inte avse insatser som
föreningen gör efter att tolv månader har förflutit från det
att tillståndsansökan och miljökonsekvensbeskrivningen har
kungjorts enligt 6 kap. 8 § första stycket miljöbalken.
| Attachment | Size |
|---|---|
| sfs2008_794finansieringsforordningen20081014.pdf | 58.29 KB |
| sfs2008_794finansieringsforordningen20111110.pdf | 19.1 KB |