DN Debatt Repliker. ”Alla kända svagheter i slutförvaret måste elimineras”

Källa: https://www.dn.se/debatt/alla-kanda-svagheter-om-slutforvaret-maste-elimineras/

DN DEBATT REPLIKER

DN Debatt Repliker. ”Alla kända svagheter i slutförvaret måste elimineras”

Uppdaterad 2021-11-22 Publicerad 2021-11-22

REPLIK DN DEBATT 12/11.

Björn Kjellström, professor emeritus i energiteknik: Kommande generationers förmåga att hantera konsekvenserna av ett radioaktivt läckage är svårbedömd.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Villkorslagen som stiftades 1977 innebar att nya kärnkraftsreaktorer bara fick startas om reaktorinnehavaren kunde uppvisa en helt säker metod att ta hand om det utbrända kärnbränslet, antingen genom upparbetning eller genom direktdeponering. Eftersom det visat sig omöjligt att uppfylla kravet på helt säker hantering av använt kärnbränsle har kravet lindrats i kärntekniklagen från 1984. Där krävs att ”en kärnteknisk anläggning (inkluderande slutförvar för använt kärnbränsle) ska konstrueras, lokaliseras, uppföras, tas i drift, drivas och avvecklas så att radiologiska nödsituationer undviks och, om en radiologisk nödsituation ändå inträffar, att konsekvenserna av nödsituationen kan hanteras”.

I praktiken godtas därför en viss, i lagen inte närmare definierad, sannolikhet för ”radiologiska nödsituationer” även av katastrofal omfattning liknande de som inträffat i Tjernobyl och Fukushima. Ansvaret för att avgöra vad som är godtagbar säkerhet ligger hos regeringen, och de sannolikheter för utsläpp som kan accepteras är därmed en politisk fråga.

Internationellt gäller (bland annat via FN:s atomenergiorgan IAEA) att nybyggda reaktorer ska vara konstruerade och drivas så att risken för härdsmälta ska vara mindre än en gång på 100 000 reaktorår. Dessutom krävs att mindre än var tionde härdsmälta ska kunna leda till nämnvärda utsläpp av radioaktiva ämnen som kan leda till markbeläggning i omgivningen.

Den praktiska erfarenheten tyder på att den säkerhetsnivån inte uppnåtts för de reaktorer som är eller varit i drift. Drygt 600 stora reaktorer har tillsammans ackumulerat knappt 19 000 driftårs erfarenhet.

Fem haverier har resulterat i härdsmälta: en i Harrisburg 1979, en i Tjernobyl 1986 och tre i Fukushima 2011. Sannolikheten för härdsmältor har då varit mellan en gång på 3 800 och 6 300 driftår, beroende på hur man vill beakta det som hände i Fukushima, där en yttre händelse (tsunami) skadade flera reaktorer vid anläggningen.

Sannolikheten för stora utsläpp är nästan lika hög. Gemensamt för dessa händelser är att grundorsaken inte beaktats på rätt sätt i de teoretiska riskanalyser som låg till grund för tillstånden att driva reaktorerna.

Av naturliga skäl måste även säkerheten mot utsläpp från slutförvaret för använt bränsle, som ska byggas vid Forsmark, bedömas med liknande teoretiska riskanalyser. De som gjort dessa har säkert gjort sitt bästa för att identifiera fenomen och händelsekedjor som kan leda till ett utsläpp, men det borde vara självklart att det är omöjligt att bedöma sannolikheten för att en konstruktion ska vara intakt under 10 000-tals år med någon större precision. Haveriförlopp i kärnreaktorer är förvisso mer komplicerade att analysera än det som kan ske med slutförvaret, men de extremt långa tidsperspektiven medför speciella svårigheter.

Jag har inte kompetens att avgöra om de farhågor som motiverat KTH-professorerna Christofer Leygraf och Jinshan Pan att tillsammans med miljöorganisationer i en debattartikel i DN kräva mer information och ytterligare analys av resultaten från de så kallade Lot-försöken med kopparkapslingen, är berättigade. Men jag har svårt att förstå de sakliga skälen till att deras krav avvisas i en replik av företaget Svensk Kärnbränslehantering.

Samtliga kända svagheter som påverkar bedömningen av slutförvarets förmåga att hålla de radioaktiva ämnena inneslutna måste ha eliminerats innan slutförvaringen verkställs. Kommande generationers förmåga att hantera konsekvenserna av ett läckage, enligt kraven i kärntekniklagen, är alltför svårbedömd.

DN Debatt. 12 november 2021

Debattartikel (länkar på dn.se)

KTH-professorer och miljöorganisationer:
”Offentliggör fakta om skadade kopparrör för kärnavfallet”

Repliker

Jessica Palmqvist, Svensk Kärnbränslehantering:
”Utdragen miljökatastrof ett otänkbart scenario”

Torbjörn Åkermark, doktor i korrosionslära:
”Praktiska försök bättre än teoretiska modeller”

Björn Kjellström, professor emeritus i energiteknik:
”Alla kända svagheter om slutförvaret måste elimineras”