Kejsaren av Antarktika – en anekdot som berättades ännu 100 år efter händelsernas inträffande.
När Antarktis varit isfritt några hundra år och en ny högkultur (nåja) utvecklat sig på antikontinenten, hände det sig att kejsaren av Antarktika, som också var kung över pingvinerna – små svartvita tvåbeningar som nu är utdöda - och hertig av SydPolen, frågade sina ministrar var man kunde få tag i den röda metallen koppar – ty det kunde inte hittas, hur man än letade.
Mineralministern harklade sig och fäste kejsarens uppmärksamhet på hur man i gamla källor kunnat läsa att stora mängder gedigen koppar dumpats djupt nere i berggrunden i Arktis utkanter. Flera tusen ton – han måttade med armarna, som ju inte räckte till riktigt – men stort var det, förrådet med koppar, försäkrade han.
Också Militärministern tog också till orda – Och förresten finns det plutonium också – som man kan göra bomber av - la han till – tonvis, liksom. Så berättade han om de fantastiska bomberna som en gång för länge sen gjort slut på urmodiga civilisationer.
Såna behöver kejsardömet - Gör en expedition till Arktis utkanter. Mineralminstern och Militärministern sken upp. Hur mycket får det kosta? – Det spelar ingen roll – dom där bomberna är bra att ha. Kejsaren tittade på Militärministern - du har väl receptet? Här är dom – ritningarna alltså – pekandes på en hög med pärmar och la till – centrala intelligensavdelningen har dechiffrerat allt.
Expeditionen seglade iväg – en hel eskader – visserligen vinddriven – men fram kom den. Här ska det vara pekade Militärministern. Där bodde också några avlägsna artfränder. Som genast sattes i arbete – rensa bort de här stenpropparna. När det är klart får ni medalj av kejsaren av Antarktika. Militärministern pekade på sin bringa – såna här.
Efter ett halvårs slit började Mineralministern misströsta – tänk om det är fejk? Men Militärministern manade på – det är djupare ner – vi har ju hittat spiralgången. Man kommenderade dit fler infödingar. Så en dag ropades det nerifrån – det är guld !– det är rött guld ! – Det kom fram när de grävt undan leran och skrapat bort rosten.
Fan vad dom var stora – vi får kapa dom i flera delar. Sagt och gjort – en efter en släpades kapslarna, kapade i delar, upp till markytan. Innehållet skakades ut – kopparmetallen kunde ju alla se, men var var plutoniet? Det är dom där små svarta grejerna pekade Militärministern och la till - det ska skeppas på mina båtar.
Under tiden hade en ny eskader lagt till – skeppen lastades, infödingarna fick medaljer och några svarta kutsar att spela pyramidspel med. Hemkomna fick Militärministern och Mineralministern medaljer av kejsaren – gjorda av renaste rödblank koppar. Man var visserligen omgiven av den Stora Oceanen, så nåt försvar och bomber behövdes egentligen inte och kejsarriket Antarktika var redan mäkta mäktigt. Och blev totalmäktigt sen kejsarriket demonstrerat bomben för några kufiska andra som var Communister – en gammal religion - där man, ryktades det, delade på allt. Det gjorde det ju stört omöjligt att få en hyfsad vinst när man handlade med dom.
Berättade Viktor, som hörde det från kejsaren av Antarktikas sonsons sonsonsson.
Utgivningsdatum
2022-05-16
Utgivningsår